Ett till stort steg för far och son

Hej! I januari flyttade Daniel och i början av denna månad var det dags för Jonathan att flytta in i sitt nya hem med sin flickvän Jennifer. Snacka om omställning nu när båda sönerna har sina egna lägenheter! Med Jonathans bildande av sitt egna hem upplever jag liknande känslor som när Daniel flyttade, något jag nämnde i inlägget Ett stort steg för far och son. Att acceptera mina känslor med sorg och glädje och låta tårar trilla nerför kinderna då och då har jag upplevt som viktigt. Det är okej, det är en naturlig process där känslor måste få vingar för att inte tryckas ner och förträngas.

Stolt pappa med Daniel till vänster och Jonathan till höger

 Jag är väldigt stolt över mina söner för att de är dem de är, de är suveräna! Det största jag varit med om i livet var att bli förälder och det finns inget som kan komma i närheten av det. Att vara delaktig i att en person blir till... det är... ofattbart och fantastiskt! Och kanske blir jag även farfar i framtiden, en farfar som finns närvarande på samma sätt som jag upplever att jag är som pappa.

Sedan årsskiftet har vi våra söndagsmiddagar och idag är inget undantag. Igår var det en gemensam påskmiddag hos min syster Fidelia med många stora och små, vilken rikedom att kunna vara med i en grupp om 17 personer! Skönt att jag slapp disken :)
Ha en skön och solig påskdag!