Hej! Jag såg just en film om ord som kan öppna ögon hos dem som kan se. Jag skulle inte vilja byta bort mina ögon mot en mångmiljonvinst på Lotto även om de inte alltid är öppna. Jag minns en dag i grundskolan då det var en temadag som handlade om perspektiv och förståelse. Den uppgift jag och en kompis blev tilldelade var att turas om att sitta i en rullstol och det en hel skoldag. Att ha en bindel för ögonen skulle också kunna vara ett sätt att verkligen uppskatta möjligheten att kunna ta av den efter en stund. Det finns mycket att vara tacksam för i livets lotteri som kanske inte alltid uppmärksammas. Och det gäller inte bara synen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Det var en gång för länge sen i ett land långt borta, en blind man som bodde i ett litet hus tillsammans med sin syster. Varje dag satt han utanför sitt hus, och varje dag kom det människor förbi. Det var något med den blinde mannen som gjorde att de inte kunde låta bli att stanna en stund, och de fick alltid god råd av den blinde. Innan de gick vidare frågade de alltid samma sak "Hur kan det komma sig att du är så klok?". Och den blide mannen svarade alltid på samma sätt "För att jag kan se med mina öron"
SvaraRaderaTiden gick och systern blev kär och gifte sig med en jägare som också han flyttade in i huset. Varje dag bad den blinde mannen om att få följa jägaren ut på jakt. Men han fnös bara. "Vad i hela friden skulle du som inte kan se, göra för nytta för mig på jakt?" Systern blev arg på sin man och berättade att det inte fanns många som var så kloka som hennes bror och gjorde så stor nytta. En dag när jägare var på ovanligt gott humör så fick ändå den blinde mannen följa med jägaren. Med sin hand på jägarens axel begav de sig iväg.
Det dröjde inte länge förrän den blinde mannan stannade jägaren. "Det står ett lejon längre fram.....men vi behöver inte vara rädda, han är mätt för han har just ätit". Jägaren skrattade till, inte kunde han se nått lejon. Men efter bara en liten stunds promenad fick han syn på ett lejon i en glänta, och bredvid honom på marken låg ett dött djur som han fångat och ätit. "Men hur..." frågade jägaren "kunde du veta att lejonet fanns här?". Och den blinde mannen svarade "För att jag kan se med mina öron". Samma sak hände ytterligare en gång, den blinde mannen stannade jägaren och varnade för en elefant som jägaren först inte såg. Nu var han förbryllad av den blinde mannen. Hur gick det till egentligen?
Efter en stund ytterligare kom de fram till ett bra ställe för att sätta ut sina fällor. Den fina stora, robusta fällan tog jägaren själv, och den lilla, skraltiga som han inte ens visste om den fungerade längre, fick den blinde mannen. De placerade ut sina fällor och återvände hem. Nästa dag skulle de dit för att vittja dem. Och det gjorde de. Men den här gången behövde den blinde mannen inte hålla sin hand på jägarens axel. Han ledde själv vägen dit.
När de kom fram såg jägaren att det fanns byten i båda fällorna, men i den stora fina fällan fanns bara en liten gråsparv, medan det i den lilla fanns en stor, fantastiskt vacker fågel med fjädrar i grönt och guld. "Det man inte vet, lider man inte av", tänkte jägaren och gav den blinde den lilla sparven med orden "Ja, det var ju riktigt bra fångat för att vara första gången.." Den blinde mannen sa ingenting.
De började gå den långa vägen hem igen. Och medan de gick där grubblade jägaren. Han sa "Du som säger dig vara så klok, varför finns det så mycket ondska och krig och elände här i världen? Och den blinde mannen svarade "För att det finns sånna som du, som tar det som inte tillhör dem". Nu blev jägaren skamsen. Han gav den blinde mannen den stora fågeln, tog den lilla själv och sa förlåt.
Efter en stund fortsatte han att grubbla och sa "Du som är så klok, varför finns det trots allt så mycket vackert och godhet i världen då?". Den blinde mannen svarade "För att det finns sånna som du, som förstår när de gjort fel och lär sig av sina misstag".
Från den dagen, när någon som pratat med den blinde mannen och frågat hur det kom sig att han var så klok, så kom jägaren ut, la sin arm om hans axel och sa "För att han ser med sina öron, och för att han lyssnar med sitt hjärta"
Hej Fredrik!
SvaraRaderaDet var en vacker och varmhjärtad liten video!Tack för den!