Hej! Det verkar som begreppet barnfattigdom kommer falla i glömska, i alla fall när det gäller användning som avser svenska förhållanden. Men det har fungerat som lobbyord för både organisationer och politiker utan att ordets innebörd förtydligats. Att hävda sådant som inte stämmer med bristfälliga undersökningar som grund är något som jag är förvånad över att man gör. En introduktionskurs i hur man mäter och tolkar statistik verkar nödvändig för att inte fler osanningar ska omvandlas till "sanningar".
Jag saknar debatt om att barn ska ha en feelrichuppväxt som inte enbart mäts med materialism eller lobbyismsträvanden! Det betydelsefullare kan vara svårare att prata om och provocera. Kärlek, uppmuntran och stöd får inte alla barn oavsett stålar och prylar. Köpa går ju sedan, det ovärderliga är viktigt hela tiden. Det kostsamma att försöka hela sår i vuxen ålder är svårt att mäta i kronor och får påverkan på fler än en själv. Vad är en rik barndom, individ och ett rikt samhälle? Vad finns kvar när prylar och stålar försvinner? Om föräldrar ses som produktions och konsumtionsenheter, vart tar den viktiga tiden med barnen vägen då? Power to the children!
Länktips
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Visst har du rätt i att ekonomisk trygghet inte självklart ger känslomässig trygghet. Men fattiga vuxna blir ofta så stressade att det påverkar även barnen känslomässigt. Inget konstigt i det.
SvaraRaderaNu förs debatten av trygga vuxna. De fattiga yttrar sig inte offentligt. De skäms över sin situation. Eller så uttalar de sig anonymt i tv och tidningar.
Hej Börje! Tack för din respons. Jag håller med om att ekonomin påverkar till viss del. Att fler hörs i debatten är viktigt och att det politiska engagemanget ökar bland dem som inte deltar idag. Jag tror det finns mycket som är odemokratiskt i demokratins namn.
SvaraRadera