Då var det dags för det första inlägget i denna blogg. Den upplevelse som jag vill dela med mig av är tisdagens blåbärsplockning. Som bloggare är jag också mycket av ett "blåbär" så det borde ju passa :)
Det blev nästan två liter denna gång. Det regnade lite grann men det gjorde ingenting efter den senaste tidens hetta. På vägen hem mötte jag flera personer och samtliga tackade ja till att provsmaka av bären. Att bjuda på en näve blåbär som inte tog många sekunder att plocka ledde till många leenden. Så lite det behövs för att starta en kommunikation via ord och ansiktsgester! De fick också reda på var det fanns mycket mer att hämta i skogen och det vill kanske även du veta: Orhem
Efter en rensning av blad bland bären blev det vaniljglass med blåbär men det var nog mer blåbär med glass och inte tvärtom.
Vad anser du om min upplevelse där jag kände mig oerhört rik? Har du någon upplevelse att dela med dig av eller tips på blåbärsställen i Stockholm?
Inlägg
Snyggt initiativ! Och så vettigt att påminna sig om att stanna upp i nuet och glädjas åt det man har. Ska bli kul att följa ett "blåbärs" utveckling :)
SvaraRaderaJa, håller med! vill gärna bidra med en av mina favorit dikter!
SvaraRadera"Att stanna är också att resa
Att rasta i resans riktning
är alltid – vid nedsatt sikt
såväl som i klara dagar –
en vandring av vikt.
Och fåglar vila om hösten
på takets tegel och spån
sker alltid i färdens linje
som ljuset kommer ifrån.
Att stanna är också att resa
fast brant och utan glans.
En enda är vandringsregeln
för långt eller ingenstans.
Att vila med blicken i höstens
brant fallande linje – att se
mot tuva och strå där den upphör
och övervintring skall ske.
Att stanna är också att resa
mot ljuset i riktning mot
dess hemliga sammanflöden
vid livets rede och rot"
Olle Svensson
Den barmhärtige samariten
Varma hälsningar Maja Kallifatides
Hej Marika, roligt att du har kommenterat! Efter ett tag går jag kanske igenom en förvandling från ett bloggblåbär till ett blogglingon :)
SvaraRaderaTack för den fina dikten Maja! Den viktigaste resan kan vara när man kan tillåta sig att stå still. Just nu står jag mycket still men reser ändå.
Något intressant kan vara att prova översättningsmöjligheten som finns i högra kolumnen. Jag tycker att det funkar förvånansvärt bra även om det kan bli lite fel ibland. Det som jag skrev på svenska "De fick också reda på var det fanns mycket mer att hämta i skogen..." blev översatt till dessa engelska ord: "They were also out where there was much more to download in the woods...". Om att hämta bär blir "download" blir kanske att så frö en "upload" :)
SvaraRaderaÄven dina kommentarer kan översättas, prova gärna!
Och visst är det en suverän möjlighet till att kunna kommunicera med dem som inte kan svenska även om det blir lite konstig översättning ibland? Ett verktyg som utvecklas till det bättre och på sikt bryter allt fler språkbarriärer?
Vilken fantastisk dikt Maja! Den gav mig gåshud och jag vill gärna sprida den vidare, som ringar på vattnet.... eller kanske "upload:a" hos mina kollegor till fikat imorgon:)
SvaraRaderaHej... det var längesedan :) - och tack för ditt initiativ, och för att du bjöd in mig. Jag ska följa din "resa" och förhoppningsvis blir jag också lite rikare på köpet!
SvaraRadera//Annica
Tack för ett fint initiativ och fin dikt och det där med download/upload var mkt skoj hehe. Skall bli skojcatt följa och bidra för livet är det som händer nu!
SvaraRaderaCarpe Diem!
Källa i berget ( av prästen Yekei)
SvaraRaderaVatten ur klippbrunnen
i furans skugga
lyfter jag
i mina handflator
- ingenting är som sommaren.
Ögonblicket ( av Akahito)
Om länge körsbärsträdet lyste i blom
silversvalt bland bergen
- ej levde vi dess bleka skönhet då
som när det lyser
nu, och bara nu!
Kontrast (Av Yakamochi)
Dystra mattdunkla molnen de drager
förbi, och sakta
faller snön…
dock därute, djupt ur trädgården, klingar
näktergalsflöjt!
Lystra (Av Nakatsukasa)
Vore det inte
för näktergalens stämma
hur skulle bergsbyn
där snön ännu ligger
kunna veta att våren är här?
Flod i brokad (Av prästen Noin)
Rödaste lönnlöv från
berget Mimuru
flyger i storm-
virvlarna … Täcker Tatsutaflodens
vågor med festlig guldbrokad.
Med hälsningar till Fredrik från Kersti
WOW! Snacka om att jag blev förvånad när jag såg kommentarerna! Den förhoppning jag hade var att det skulle bli 2-3 stycken till det första inlägget i bloggen. Det känns väldigt stimulerande att ta del av vad de tänkvärda orden och dikterna i kommentarerna och att det även har skett kommentar på kommentar! Nu är det snart dags för ett nytt inlägg, hoppas att rösterna via bloggen fortsätter! Keep on talking!
SvaraRaderaHallå Fredrik! Skön metafor; blåbär och "blåbär". Härligt att du börjat blogga... bara du inte slutar och gå ut och tar en öl då och då. Grejen är att jag ätit blåbär ganska frekvent under senaste tiden för träning. Funkar för det mesta. Men för att återgå till din syfte med artikeln, håller abslout med! Gäller att stanna upp ibland och titta runt ibland och inte låta allt passera förbi i tusendels sekund. Därför försöker jag stanna upp under semestern och bara chilla. Det måste jag få råda andra, använd semestern och väx ikapp dig själv. Ha det gött så hörs vi! F.B
SvaraRaderaHej, att vara rik har absolut inte alltid med pengar att göra, att vara frisk och ha hälsan i behåll, att ha sina nära och kära nära är att vara rik. ska ut och plocka lite blåbär i morgon blev sugen efter att ha sett bilden mmmm
SvaraRaderaRoligt Fredrik, att du ger dig ut att plocka blåbär, uppskattar dem och även delar med dig till dem du möter! Delad glädje är ju dubbel glädje, som det heter, och nu när jag får en stund över ska jag å min sida plocka ihop lite blåbärsfakta att dela med mig av.
SvaraRaderaFörrförra söndagen var jag ute och gick sju km med Stockholms Vandrareförening (rekommenderas varmt- se www.vandra.org/index.htm !) på härliga skogsstigar ute på Ekerö. Det lustiga var, att det fanns så mycket blåbär där vi gick ganska nära bebyggelse – jo visst, vi böjde oss ned och repade av några här och där, men vårt syfte var ju inte plockning.
En och annan hundägare gick förbi utan att bry sig om bären. I gruppen fanns flera äldre vandrare i 70- 80- årsåldern och alla suckade och kommenterade:
-Ja, våra barn och barnbarn är för lata att plocka. De går till frysen i snabbköpet och köper det thailändarna plockat i de norrländska skogarna! Det är för sorgligt! Tänk så mycket vi har plockat i våra da´r och så trevligt det varit!
Visste du förresten att 17% av Sveriges yta är täckt av blåbär och att det lilla runda bäret är fyllt av nyttigheter, t ex arburtin, som äger antiseptiska egenskaper och är utmärkt att använda som gurgelvatten vid halskatarrer, samt myrtillin, som kan tränga djupt ned i sjuka epitellager och stärka blodkärlen och förbättra blodcirkulationen, förbättra synen och ge skydd mot hjärt-kärlsjukdomar? I Metrotidningen igår stod det t o m att blåbär sänkte blodtrycket…
Dessutom innehåller bäret lutein, vitaminerna B2, C, E, garvsyra, folsyra, betakarotin och fibrer, mm.
Mest känd är nog blåbäret för sin ”magfrämjande förmåga”. Som barn fick jag lära mig att de färska bären löste upp förstoppningar, medan de torkade bären (eller osötad blåbärsdricka) hade stoppande verkan vid diarréer, vilket beror på den höga halten av garvämnen, som är bundna på ett sådant sätt att de frigörs först i tarmen och inte i magsäcken. Garvämnena hämmar också inflammationer i mag-tarmkanalen.
I min bokhylla finns många böcker om örter och örtmediciner. Här saxar jag ett recept:
Blåbärsdekokt mot diarré
6 msk torkade blåbär
1 liter vatten
Lägg bären i kallt vatten i en kastrull. Koka upp och låt koka i 10 min. Tag av kastrullen och sila. Drick ett glas vid behov.
Blåbärsbladen har i torkad form använt som te mot urinvägsinfektioner. Då bladen innehåller ett vegetabiliskt insulin, har te på blåbärsblad använts för diabetessjuka. Själv hörde jag som liten att te på bladen var bra för att stoppa näsblod – försöka duger!
Bladen insamlas under den tid är växten befinner sig i sin fulla kraft och är som mest verkningsfull. De torkas på skuggig och luftig plats och förvaras sedan i glasburkar eller bruna påsar.
Två à tre matskedar torkade blad övergjutes med tre koppar kokande vatten och detta får dra i 15 minuter.
Blåbärets användes förr i världen till att färga garn och tyg med. Resultatet blev en vacker lila färg.
Nej, nu är det bäst att kila ut i skogen och plocka medan bären ännu finns kvar!
Att man kan känna sig berikad utan att ha större rikedomar i fickan än en femtiolapp, vittnar denna min lilla sommarupplevelse om.
SvaraRaderaEn ensam promenad, vart skulle mina fötter gå?
De ledde mig till Götgatsbacken, där mina ögon fängslades av de gamla udda tingen i Emmaus second-handbutik. Tog trappan ned till källarregionen med dess prylar och böcker, plockade ut några intressanta exemplar och satte mig i en uttjänt fåtölj. Valde efter någon halvtimme slutligen ut en trevlig äldre bok, som handlade om skalbaggar och insekter. Trettio kronor fattigare, men med en bok i handen strosade jag vidare och hamnade på färjan till Djurgården. En härlig, lite lagom tur under blå himmel. Några småbarnsföräldrar med barnvagnar satt intill mig, men mitt intresse riktades mot boken, vars innehåll blev min kommunikations-partner denna soliga förmiddag.
Avstigning. Förbi Gröna Lund, Blå Porten, Djurgårdsbron och bortåt Strandvägen in mot Kungsträdgården…. Satte mig på en bänk här och där. Läste ett kapitel i den högst intressanta boken, gick ett par hundra meter och satte mig ned och läste nästa kapitel osv.
I den lilla minivärlden växte sig insekterna stora och blev till vänner och fiender, som presenterades inför mig. Jag fick ta del av deras liv och hur de betraktats av människan.
Ekoxen är upp till 9 cm lång, den största skalbagge vi har, men är nästan försvunnen. Det går vilt till i skogen när hanarna träffas i parningsstrider. Ja, de beter sig som ren- eller älgtjurar som börjar stångas. Ekoxarna har enorma hjorthornsliknande överkäkar, som Linné fann "sköna som koraller". När de slåss, ställer de sig på bakbenen och munhuggs och kämpar tills en av dem spräcker "hornen"!
Tordyveln ser ut som en liten noshörning och har en otrolig styrka. Stänger man in den i en cigarrlåda och spikar ihop den, så kan de ändå lyfta upp locket. Papperskartonger biter de sönder för att ta sig ut, flygande. Utvecklingen från ägg till fullbildad "noshornsbagge" tar upp till fem år.
Ollonborrar var en landsplåga förr i världen, speciellt i södra Sverige. (Jag hade i real-skolan en historielärare som hette Ollonborre och kom från Norge.) Vart fjärde år svärmade de och kalåt träden över stora områden. 1847-51-55 etc. Svenska staten anslog pengar att bekämpa och döda larverna. 1851 oskadliggjordes 15 miljoner ollonborrar i Halland - Skåne. Skolbarnen fick ledigt från skolan för att hjälpa till. Hopsydda lakan lades under lövträd där ollonborrarna svärmade. Sedan skakade man på trädets grenar med hjälp av t ex en båtshake så att djuren trillade ned. ”Skörden” hälldes i säckar, som doppades i kokande vatten minst 5 minuter, vilket spred en förskräcklig stank. Men hellre det än att träd och åkergrödor förstördes och hungersnöd bredde ut sig. 1891 samlade man ihop och avlivade 205 miljoner ollonborrar! Barnen fick betalt, om än i ringa skala, av statliga pengar.
Nyckelpigan är betydligt trevligare, har haft många namn. Fanns förstås långt före vikinga-tiden och var Frejas speciella skalbagge. Kallades då "Frejahöna" eller "Frejafugl". När kristendomen trängde undan asatron, kallade man henne istället Jungfru Marie nycklar. Enbart i Sverige förekommer ett 60-tal arter av nyckelpiga. En hona kan producera 400 ägg (Freja var fruktbarhetsgudinnan). En sjuprickig nyckelpiga kan på en säsong äta upp 1500 bladlöss. Inuti nyckelpigan finns gul saft, som är enormt beskt, hennes "blod". Förr krossade man nyckelpigor och lade på den onda tanden vid tandvärk och trodde att det skulle hjälpa. Men sprutar man lite av denna gula sörja i en ödla eller groda så dör de. Därför får nyckelpigan vara ifred för dem, men fåglarna kan äta pigorna utan problem.
Ja, allt detta och lite mer blev till glädje för mig denna somriga förmiddag. Ingen dierkt kommunikation med någon medmänniska, men väl indirekt. Ett tack till författaren, som skrivit insektsboken för mer än femtio år sedan och ett tack till dig som istället för att kasta den, lämnat in den på Emmaus. Din välgärning gav dubbel belöning: en läsupplevelse för mig och en slant till Namibia!
Hej Fredrik och alla andra läsare av denna blogg!
SvaraRaderaFör en dryg vecka sedan sände jag in de fem japanska dikterna ovan och kanske borde jag skriva några ord om varför.
Jag blev så varm om hjärtat när jag läste stycket som börjar "Det blev nästan två liter... osv" i bloggen. Det var så stämningsfullt skildrat och så vackert gjort, att på detta sätta dela med sig till sina medmänniskor.
De japanska dikterna, där poeterna levt i nuet och i kontakt med livets innersta källa, tycker jag förmedlar den känsla du vidarbefordrat till mig som läsare. Tack!
Personer som haft djupa nära dödenupplevelser har, då de återvänt till livet, berättat om hur de fått insikt i hur tillvaron är uppbyggd och vad livet går ut på. De berättar om mötet med ett stort ljus av villkorslös kärlek, som omsluter allt och är tillvarons innersta väsen. De berättar också om hur vi alla står i förbindelse och påverkar varandra på ett osynligt plan.
Dessa nära dödenupplevare lägger ofta om sitt liv i enlighet med sina nya insikter. De kan lägga mer materialistiska intressen och dito yrken åt sidan för att istället försöka leva mer i harmoni och i en kärleksfull dialog med sina medmänniskor. Ibland kan de tvingas till så stora förändringar att de bryter upp från gamla invanda mönster för att förverkliga sig själva i enlighet med sina nya värderingar.
Jag har själv haft berikande kontakter med flera personer med sådana upplevelser. Med eller utan nära dödenupplevelser tycks du ha liknande insikter, Fredrik!
Med hälsningar från Kersti
Jag förstår dig precis, man känner sig rik efter en lyckosam tur i skogen. Själv plockar jag kanske mest svamp och numera i trakterna kring Flen och Malmköping, men när jag bodde i Skärholmen brukade vi gå till "IKEA-skogen" som vi kallade den p g a närheten till IKEA. Kring sjön Gömmaren växte det mycket trattkantareller och annat, men också bär såvitt jag minns. Den här lördagen är det dock ösregn i Malmköping, så vi får se hur det blir med skogsutflykterna.
SvaraRaderaHejsan!
SvaraRaderaRoligt att det blivit så många innehållsrika och tänkvärda kommentarer! Vilka möjligheter som finns genom att många hörs och delar med sig!
För en tid sedan läste jag en artikel om blåbär i DN: www.dn.se/nyheter/sverige/svenskarna-rena-blabar-pa-att-ta-vara-pa-baren-1.951795
SvaraRaderaVilken nyttig rikedom vi har i skogarna! Är det någon mer än jag som är sugen på att åka till de bärrika skogarna i norr nästa säsong så att det är möjligt att plocka stora mängder som kan räcka flera månader? Årets skördar ledde i alla fall till dagliga doser av blåa bär i några veckor.
Hej Fredrik!
SvaraRaderaAha, du längtar tillbaka till den sköna tid då blåbären ännu fanns kvar i sensommarskogarna och ser fram emot ännu större mängder nästa säsong. Det är lite svårt att planera redan för nästa år, men man kan faktiskt åka till Värmland eller Dalarna också, där det finns blåbär i mängd.
Istället för att besvara din fråga väljer jag istället att skicka en lägesrapport från en vacker höstsemester på Närkeslätten utanför Kumla. Sitter just nu och mejlar från övre våningen på en röd bondgård med milsvid utsikt, (nåja, i alla fall en halv mil). Solen har stigit upp över horisonten och solstrålarna sveper över ett tunt frostlager som ligger över fälten. Lövdungar med diverse träd i knalligt rött, gult och orange här och var.
Igår var det trädgårdsarbete och vi tog upp rotfrukter av olika slag. Mangold, persilja, grönkål plockades in. På buskarna plockade jag både friska svarta vinbär och hösthallon och på marken massor av fallfrukt i gult och rött. Sannerligen vackert mot den gröna gräsmattan.
I skogen finns enstaka vattniga blåbär och lite söta lingon, fastän det är den 14 oktober. Få se idag, om några bär finns kvar överhuvudtaget. Jag tror att det varit flera minusgrader i natt. Nu ska jag snart ta stavarna och gå en trekilometerspromenad på sandiga vägar mellan röda bondgårdar, betande hästar och åkerfält. Byn här heter Hörsta och har gamla kulturella anor. Här låg ett munkkloster och här gick vandringsleden mot Riseberga kloster 2,5 mil bort. Upphovsmannen till Örebro och Kumlas gamla skoindustrier föddes här i närheten och hans namn är inpräntat i en vanlig gråsten vid torpet där han såg dagens ljus. Han var driftig och kom redan som fjortonåring på idé´n med masstillverkning av skor i liten skala. En person gjorde en del av skon, en annan person en annan del. Såsmåningom köpte han in kor, som drevs i flockar ända från Småland. De fick ge lädret till skorna i de första fabrikerna.
Ha en bra dag, Fredrik!