Sidor

lördag 9 oktober 2010

Lövskatt

Hej! Sommarens gröna blad är på väg att skifta färg. Hösten pågår, vintern närmar sig och resultatet är en mängd färgskiftningar i naturen som jag tycker är vackert att se. De gröna bladen skrumpnar inte bara ihop utan genomgår en långsam avskedsprocess tills de inte finns mer. Och till våren blir det nya blad som har fått näring av de förmultnade.
Just nu när jag skriver detta och tittar på fotografiet av löv får jag en reflektion av då jag arbetade i skolan. Mängder av löv hade samlats ihop av barnen på rasterna tills de hade skapat en stor hög. På lövhögen hoppades det på, brottades i och många händer fylldes av löv för oräkneliga kast upp i luften. I slutet av rasten blev den hög som var på väg att försvinna en hög igen av den enorma kraft som frigörs då barn fyllda av energi bestämt sig för att göra något gemensamt. Men en dag hände det, det som ingen trodde skulle ske! Lövhögen blev stulen! Vem och varför hörde jag barn frustrerat säga! Neeeeeej!!! Jag misstänker att det var någon från kommunen som hade fått i uppdrag att städa bort löv från skolgårdar. Kanske var det någon som funderade på vem som hade gjort det största jobbet med att samla ihop löven till en hög innan de fylldes på en kärra för transport till en kompost. Och löv, det kan klassas som skräp eller något väldigt värdefullt och inte bara på grund av löven utan på grund av vad man kan göra med dem. Nu ska jag gå ut och kasta lite löv i luften. Ha en skön lördag!

13 kommentarer:

  1. Ja, hösten är härlig med alla dessa förvandlingar och färgskiftningar! De glödande höstlöven kommer alltid att fascinera ung som gammal. Visst minns man från barndomen just de roliga lekarna med löv som du beskriver. Nu leker mina barn på liknande sätt. Och på fönsterbrädan i köket står en rad "djur" tillverkade av kastanjer, ekollon, löv och tändstickor till ben. Härligt!

    SvaraRadera
  2. Årstidernas förändring, människans förvandling från ung till gammal. Våren- det glada lilla barnet som växer upp till sommarens vuxna familjebildare. Hösten den mogna människans visdom som hon ger vidare till yngre generationer och vintern den sista fasen i livet innan våren kommer på nytt? Människan är en pilgrim alltid på väg ett steg i taget. Vi är alla på väg i förändring och mot förvandling.

    F d sjukhusprästen Lars Björklund, numera kaplan på Sigtunastiftelsen har givit ut mänga diktsamlingar och själavårdsböcker. Här är en vacker höstdikt som han har skrivit och som jag vill dela med mig av.

    TANKE

    Varje kärlek äger en smärta
    Varje möte ett avsked och varje födelse en död
    Men hösten är sommarens doft i sina kläder.
    Det multnande lövet ögonblicket mellan gren och marken
    och varje grav bakom sin gråa yta - ett liv.

    SvaraRadera
  3. SER DU...

    Ser du dessa vissna löv,
    vissna löv i vinden -
    så är jag ett visset löv,
    visset löv i vinden -
    Döden skall mig fatta
    I sin gamla kratta -
    ...Åh, jag är väl ännu röd,
    ännu röd om kinden -
    fast jag är ett visset löv,
    visset löv i vinden.
    (Första dikten "En döddansares visor" 1930)

    SvaraRadera
  4. Solens strålar mellan röda löv som gör att de fullkomligt glöder är helt fantastiskt fint. Att, en liten stund, blunda med näsan riktad mot höstsolen, en lördageftermiddag i oktober hjälper mig att vara alldeles precis i nuet.

    SvaraRadera
  5. Mycket vackert och talangfullt skrivit! När kommer din första bok?

    SvaraRadera
  6. Harriet Löwnhjelm, poet15 oktober 2010 01:17

    Det skiner en sol och det blåser en vind
    på slätten där jag går.
    Jag är en gammal lustig pan,
    som vankat i många år.
    Vad är det för grå förfallen gård,
    som ligger öde och låst?
    Vad båtar ett hem? Hela jorden är min,
    där jag vandrar i sol och i blåst.
    I skogen bland drösslande röda löv
    har vinden gått till ro,
    det gliser sol mellan stammarna,
    där ekorrungarna gno.
    Hela da´n har det ljudit en flöjtmelodi,
    densamma igen och igen,
    den har drunknat i blåst, men i skogens lä
    kan bättre jag höra den.
    Det är en lustig dur-melodi,
    men den spelas i klagande moll
    av en ensam vandrande höstlig pan
    eller faun eller annat troll.

    SvaraRadera
  7. Harry Martinson15 oktober 2010 01:24

    -
    "Lövfällningen" ur "Vagnen":

    Trädet pressas av vinden att bekänna höst.
    Det realiserar guldgult på marken vad det använt för sin sommarlevnad.
    Snart har alla träden tvingats
    att ge upp spelet för året.
    Det har plötsligt blivit modernt med nakna grenar.
    Svampen som nu förstår vad klockan är slagen
    utbjuder pösande röd sin bulle medan den är färsk.

    Harry Martinson, 1960

    SvaraRadera
  8. Tomas Tranströmer15 oktober 2010 19:59

    Höstlig skärgård

    Storm

    Plötsligt möter vandraren här den gamla
    jätteeken, lik en förstenad älg med
    milsvid krona framför septemberhavets
    svartgröna fästning.

    Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
    klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
    stjärnbilderna stampa i sina spiltor
    högt över trädet.


    PS. Harry Martinson fick Nobelpris och många har i åratal förväntat sig att den svenske poeten Tomas Tranströmer också skulle få det.

    SvaraRadera
  9. De här två höstdikterna älskade min far:

    Höstvisa av Tove Janson:

    Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
    nu blir kvällarna kyliga och sena.
    Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
    och med ens så förfärligt allena.

    Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort,
    går och tänker på allt det där man borde.
    Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
    och det är så väldigt lite jag gjorde.

    Skynda dej älskade, skynda att älska,
    dagarna mörknar minut för minut.
    Tänd våra ljus, det är nära till natten,
    snart är den blommande sommaren slut.

    Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
    och som du kunde hjälpa mej att finna.
    En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
    den är drömmen om det man kunnat vinna.

    Du kommer kanske nångång, förr'n skymningen blir blå
    innan ängarna är torra och tomma.
    Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på
    något sätt att få allting att blomma.

    Skynda dej älskade, skynda att älska,
    dagarna mörknar minut för minut.
    Tänd våra ljus, det är nära till natten,
    snart är den blommande sommaren slut.

    Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr,
    det är för sent för att undra och leta.
    Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr
    men mer än du nånsin får veta.

    Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
    och hör vågorna villsamma vandra.
    En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
    och att få vara samman med varandra.

    Skynda dej älskade, skynda att älska,
    dagarna mörknar minut för minut.
    Tänd våra ljus, det är nära till natten,
    snart är den blommande sommaren slut.


    Dan Andersson - Gässen Flytta

    När de gamla såren heta tära,
    när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
    när att leva är att stenar bära
    och din sång är sorg som vilsna tranors låt,
    gå och drick en fläkt av höstens vindar,
    se med mig mot bleka, blåa skyn!
    Kom och stå med mig vid hagens grindar,
    när de vilda gässen flyga över byn!

    SvaraRadera
  10. Hej igen!
    Här kommer två tongivna höstvisor:
    http://www.youtube.com/watch?v=LHB1A4gFw_Q
    och
    http://www.youtube.com/watch?v=dC93ebwZr1M&feature=related

    Hälsningar

    SvaraRadera
  11. Nu gulnar björken
    krassen slokar
    och alla klagar på regn
    som tokar.

    Hösten är här hör man
    beständigt.
    Snart är det mörkt och allt
    är eländigt.

    Då slår jag faktiskt dövörat till
    och säger:

    Hösten, den hör mig till.
    med friska vindar och
    björnbärssnår
    och svamp i markerna
    vart jag går.

    Och vilka färger
    vilken prakt.

    Välkommen hösten!
    Nu är det sagt.

    Brita af Geijerstam

    SvaraRadera
  12. Hej Pensionär!
    Tack för komplimangen.
    Vilka storslagna dikter folk inspirerats till att lägga in också. Hösten väcker kanske stora känslor. Men jag vill berätta en annan sak.
    Häromdan stod jag vid en busshållplats nära Tyresövägen.Luften var kall, men solen värmde mitt ansikte. När jag blundade och lyssnade till de passerande bilarnas rytm, så lät det precis som när vågor slår mot stranden. Och jag kunde låtsas befinna mig i min favoritårstid, sommaren.
    Och tiden stannade för en stund.
    Underbart!

    SvaraRadera
  13. Vilka kommentarer! Jag läste dem när de publicerades men återkommer ibland för att läsa dem igen. Det du skriver och även det som andra har skrivit är vackert och leder till eftertanke. Jag smakar på orden och lyssnar till dem igen även om det nu är vinter. Och höstvisorna som Kajsa tipsade om, de gillar jag verkligen och om några minuter gör jag ett nytt inlägg i bloggen med länk till det som syns här.

    SvaraRadera

Tack för att du vill bidra till bloggen med en kommentar!
Dialoghälsningar
Fredrik
www.feelrichtoday.se