Utvecklas på resan

Hej! Jag läste nyss en intressant artikel som handlar om att ta vara på möjligheter under resor:
www.mindtools.com/pages/article/better-commute.htm. Jag jobbar ofta under resor, till exempel med förberedelser till mina kurser och föreläsningar som nämns på min hemsida www.eduflex.se. Det jag saknar i lokaltrafiken är ett annat tänk som handlar om att ge möjligheter till dem som åker, något som handlar om mer än att ta sig från en plats till en annan. Trådlöst internet, bibliotek, toalett, arbetsbord, el och usbuttag, fika & käk och inte minst en miljö med färgsättning och inredning som mindre påminner om ett sjukhus och mer om ett trivsamt fik. Om fördelar finns i lokaltrafiken innebär det kanske också att fler ställer bilen vilket alla vinner på. I storstäderna finns många som pendlar lång tid i utrymmen som kanske var tänkta att vara under kortare tid. Linjer byggs ut i takt med att storstäderna växer, pendlingsresor i storstäder med många stopp och riktningar kan ibland ta längre tid än resor utanför storstäderna. Handlar det inte om förutom transportmöjligheten även att öka förutsättningarna för dem som åker? Vad säger du?

För några år sedan skrev jag detta om pendlande till och från jobb:
http://feelrichtoday.blogspot.se/2010/09/pa-vag-till-och-fran.html

Hellre fattig och rik än rik och fattig

Hej! Det verkar som begreppet barnfattigdom kommer falla i glömska, i alla fall när det gäller användning som avser svenska förhållanden. Men det har fungerat som lobbyord för både organisationer och politiker utan att ordets innebörd förtydligats. Att hävda sådant som inte stämmer med bristfälliga undersökningar som grund är något som jag är förvånad över att man gör. En introduktionskurs i hur man mäter och tolkar statistik verkar nödvändig för att inte fler osanningar ska omvandlas till "sanningar".

Jag saknar debatt om att barn ska ha en feelrichuppväxt som inte enbart mäts med materialism eller lobbyismsträvanden! Det betydelsefullare kan vara svårare att prata om och provocera. Kärlek, uppmuntran och stöd får inte alla barn oavsett stålar och prylar. Köpa går ju sedan, det ovärderliga är viktigt hela tiden. Det kostsamma att försöka hela sår i vuxen ålder är svårt att mäta i kronor och får påverkan på fler än en själv. Vad är en rik barndom, individ och ett rikt samhälle? Vad finns kvar när prylar och stålar försvinner? Om föräldrar ses som produktions och konsumtionsenheter, vart tar den viktiga tiden med barnen vägen då? Power to the children!

Länktips

• Barnfattigdomen i Sverige överdrivs av barnrättsorganisationerna, Uppdrag granskning - Sveriges television 16/1-2013
• Hungerspelet av Karin Olsson, Expressen 17/1-2013

Deltid som heltid kan öppna dörrar

Hej! När jag gick igenom några äldre tidningsklipp fann jag artikeln "Bortom Luther" som jag fortfarande tycker är högaktuell trots att den är från 2009. Arbete och egen försörjning är viktiga delar som påverkar självkänslan men måttet om vad som är heltid känns väldigt gammaldags när det mäts i en generell timmängd oavsett arbete och personliga förutsättningar. Att fler kommer in på arbetsmarknaden tror jag är viktigare än att färre jobbar mycket. Möjligheten att gå ner i arbetstid kan bli berikande för en själv och dem som man ger plats åt och kanske även hälsosammare för alla som är inblandade. Att arbeta färre timmar kan öppna dörrar till andra och enligt min tolkning bör det kunna hamna inom begreppet solidaritet. Jobbskatteavdraget med reducerad skatt på arbete kan vara ett sätt att öka möjligheterna för sådana lösningar men jag vet inte om det leder till den effekten. I vilket fall som helst tror jag det är viktigt att diskutera hur man försöker bryta utanförskap och verka för möjligheter till fler. Några timmars arbete i veckan tror jag är tusen gånger bättre än inga alls oavsett vilken lön det är. Ett litet steg kan bli till många fler och större. Vad kan man själv göra både för sin egen skull och andras? Vad säger du om detta blogginlägg?

Till artikeln "Bortom Luther" som publicerades 2009-10-18, Dagens Nyheter