|
Scones bakade på dinkelmjöl |
Hej! Om ett par timmar är denna vecka slut, en vecka som började med solsken, slutade med regn och innehöll lite för mycket arbete. Men nu är jag ikapp och redo för måndagen! När det blir gå är det viktigt att vara i fas med klara och färdiga för att gå verkligen ska bli gå. Min avslutning av dagen innebar bland annat ett par koppar te samt scones som blev godare än vad jag förväntat mig på grund av att jag ersatt vetemjölet med dinkelmjöl till bakningen. Och det endast på grund av att vetemjölet var slut! Så det kan bli när något blivit utbytt mot något annat och att frångå receptet ibland kan vara bra även när det handlar om något annat än bakning. En liten förändring kan leda till något stort och en stor förändring kan leda till något litet. Det uppenbara är lätt att se men kanske inte alltid det viktigaste.
Hur avslutar du dagen eller veckan?
Hej!
SvaraRaderaJag använder ofta dinkelmjöl numera eftersom maken tycks reagera dåligt när han äter bröd med vanligt vetemjöl i. Speciellt gott tycker jag att det blir om han har dinkelmjöl i våffel-smeten. Synd bara att det produceras så lite att det blir mycket dyrare.
Vi var hos goda vänner på landet och grillade under söndagkvällen. Sen är semestern slut och för-/skolorna börjar. Då får man ta det lugnt på söndagseftermiddagarna och återgå till rutiner.
Såg på ett engelskt matlagningsprogram nu i kväll. Bl a skulle det göras dinkelbröd av dinkelvete som man hämtat från en bonde. Intressant var att höra att detta urgamla vete har ett mycket hårt skal som skyddar mot skadeinsekter och miljögifter. Romarna odlade dinkelvete redan för ett par tusen år sedan. De försökte elda grynen så att skalen skulle spricka, men det var nog inte den bästa metoden. I gamla Kina försökte man köra över kornen med vagnshjul men det var inte heller så lyckat. Bäst var en primitiv handkvarn med två stenhjul mellan vilka man krossade axen och sedan siktade agnarna från mjölet.
SvaraRaderaFör cirka tio år sedan började man återigen odla dinkelvete på Gotland och sedan spreds det därifrån till Dalarna. Jättegott och nyttigt!