Barn som förebilder i samhällsförändring

Hej! Jag fick ett tankeväckande länktips via e-post från en av bloggens läsare:
www.expressen.se/tv/nyheter/utrikes/dodssjuke-brendens-sista-onskan/
Länken leder till en film om en dödssjuk pojke som tyvärr inte lever längre. Han visade mycket kärlek till sina medmänniskor trots att han visste vad som väntade honom.

Om alla skulle uppfatta varandra som släktingar (lästips: Därför är vi alla släktingar, NyTeknik) vad skulle hända då i och utanför Sverige? Att acceptera det som inte är bra leder inte till förändring. Att lyssna till barn kan leda till ett bättre samhälle. När de är vuxna, kan rösta och bli politiker har de tappat en del av sin förändringsvilja på grund av ett gradvis accepterande påverkade av det samhälle de skolas in i? Att tala kan man göra mycket men det är att handla som förändrar. Vad sägs och vad ses? Vad får barn höra, vad ser de? Medmänsklighet och solidaritet är viktiga ord som kan omfatta mycket.

Växtkraft till sig själv och andra

Hej! Att kunna uppleva att man växer inombords kan leda till blomning med nya grenar och skott. Framgång föder framgång! Men det är viktigt att låta personer i sin egen omgivning växa genom att ge ett utrymme till det. I vissa miljöer och bland en del personer finns stora möjligheter till växtkraft. Vilket utrymme ger man själv andra att växa, när funkar man som gödningsmedel? Var växer man själv bäst och vilka kalhyggen ska man undvika? Att vara delaktig i någons utveckling påverkar även ens egen på ett positivt sätt. Här finns växtkraft och mycket glädje:

Så och grohälsningar

Fredrik