Sidor

måndag 14 september 2009

När det tragiska inträffar

Hej! Bloggen pratar allt mer på grund av att många bidrar med kommentarer! Tillsammans har vi skapat mycket innehåll på kort tid och det innehållet kan leda till än mer på grund av att det finns. Jag har fått en del positiv respons om bloggen och jag är övertygad om att det beror på att det är flera som delar med sig i bloggen. Fortsätt gärna att kommentera, både du som gjort det förut och du som inte gjort det ännu!

Idag tar jag upp något som kan vara jobbigt men det kan också vara viktigt att våga ta upp när den rika och positiva upplevelsen vänds till något oväntat och väldigt negativt. Det som var en lycka i nuet blev till en mardröm och sorgen kan bli så tung att bära att inte en enda solstråle når fram. Men då är det kanske viktigt att få vara i det tillståndet en viss tid, att få gråta, vara ledsen, arg och ifred. Till slut kan det bli en acceptans om vad som hänt även om smärtan ibland översvämmar ens medvetande. Mycket går inte att förstå hur mycket man än skulle vilja. Det tragiska bara hände och det var orättvist och fel. Skrik, var arg, ledsen och låt tårarna flöda, om du vill. En tröst kan vara att försöka se det positiva som var innan det tragiska hände även om den tiden var alldeles för kort. Tids nog blir smärtan inte lika närvarande och då finns möjlighet att en del moln ska skingras för att solens strålar ska kunna värma igen. Det tragiska finns i nuet och gör sig påmint ibland. Det jag hoppas på är att det positiva överväger både för dig och för mig även om det kan finnas stunder då det smärtsamma tar det mesta utrymmet i nuet. Att gå vidare trots sorg är viktigt och den behöver inte glömmas. I artikeln ”Man sviker inte sina döda för att man skrattar” finns mer om hur tragiska händelser kan hanteras, i alla fall av Lars H Gustafsson.

Om det inte fanns sorg, skulle det då inte heller finnas glädje? Om det inte fanns fattigdom, skulle det då inte finnas rikedom? Om det inte fanns lidande, skulle det då inte finnas njutning? Ska man beröra sorg i en blogg om rika upplevelser eller ska man undvika det? Vad säger du?

6 kommentarer:

  1. Att känna är att leva nu. Om man inte dövar sina känslor förstås. Och visst är det en rikedom även om känslorna är jobbiga, det tycker jag, trots att det är svårt att alltid se det just när det är som värst.

    Har faktiskt en liknande bild hemma på min vägg som en påminnelse om just det. Vilket sammanträffande! En bild på ett mörkt moln med stark sol bakom. Fick för några veckor sedan veta att det heter "silverlining" på engelska vilket jag tycker är ett fantastiskt vackert ord. Och så fin symbolik. Att det hemska alltid för med sig något gott, bakom det mörka finns ljuset. Det mörka molnet är bara i vägen för solen tillfälligt. Ljuset finns alltid kvar.

    SvaraRadera
  2. Jag tror att man måste våga ta även i det svåra, det mörka. Även om jag själv gärna fegt "duckar" när folk mår dåligt. Har svårt för att inte ta åt mig. Och mår dåligt för att jag inte kan "rätta till" eller hjälpa. Men det är ju just det. Ibland kan man inte det - och då är det så. Då är det bra att bara finnas där. Utan krav. Kanske bara för att lyssna.

    Å andra sidan. Det finns så mycket elände i världen, så man kanske ska fokusera på att bara prata om det positiva, för att uppväga. För eländet slinker in mycket lättare än det motsatsen hos mig.

    I dunno. Jag tror att man måste vara sig själv närmast och göra det som är sant för en själv.

    Kram
    Nica

    SvaraRadera
  3. Vilka synkroniciteter!
    Den fina artikeln i DN just idag, när du kände för och önskade ta upp temat sorgbearbetning som komplement till temat humor och skratt! Marika hade ett liknande moln på sin vägg och själv hade jag tagit tjänsteledigt (utan din vetskap)
    för att närvara på en äldre väns begravning just idag! Ja, helgen har varit helupptagen med att stödja släktingar och vänner och jag har därför inte hunnit med att skriva i bloggen som jag tänkt. Men en betraktelse över skrattet och humorn liksom en annan över sorgebearbetandet kommer så småningom, när jag vilat några dagar...

    Hälsningar till alla från Kersti


    Hälsningar, Kersti

    SvaraRadera
  4. Jo du Fredrik visst är det så. Min kära mormor sa alltid att efter regn kommer solsken och att tårar tvättar änglarnas vingar. Skilsmässan från någon när är kär är oerhört smärtsam men vetskapen om att man faktiskt fått en härlig tid tillsammans och att kunna och le och begrunda all man gjort, det är som sårskorpor på ett sår, det gör att det gör mindre ont, men ärret gör att man alltid alltid minns.
    Ha det gott och tänk Fredrik nu har jag ju faktiskt skrivit i bloggen! Många hälsningar

    SvaraRadera
  5. Ja Fredrik, ibland gör det ont, så ont att man inte vet hur man skall klara det. Smärta är en del av livet som iaf inte jag ibland riktigt kan förstå. Om jag tänker på smärtan som jag har känt i mitt liv så är det inget jag längtar tillbaka till.. men som jag inte heller skulle vilja vara utan, då hade inte blivit som det är nu helt enkelt. Den värsta fysiska smärta som jag har känt var när jag födde mina barn, det ledde helt klart till något bra iaf :).

    SvaraRadera
  6. Vilka fina kommentarer!! Även den sorg och smärta som drabbar anhöriga och vänner blir man starkt påverkad av. Att bry sig om sig själv kan leda till en positiv bearbetning som kan vara bra även för dem man möter och påverkar.

    SvaraRadera

Tack för att du vill bidra till bloggen med en kommentar!
Dialoghälsningar
Fredrik
www.feelrichtoday.se