Sorg, prioritet och mening

Hej! Jag tittade nyss på bilder som öppnade båda tårkanalerna: www.lifehack.org/articles/lifestyle/theses-photos-will-deeply-touch-heart-greatly-change-life.html
Att komma på vad som är det viktigaste för en själv kan leda till ökad prioritet vid valmöjligheter.

Ett till stort steg för far och son

Hej! I januari flyttade Daniel och i början av denna månad var det dags för Jonathan att flytta in i sitt nya hem med sin flickvän Jennifer. Snacka om omställning nu när båda sönerna har sina egna lägenheter! Med Jonathans bildande av sitt egna hem upplever jag liknande känslor som när Daniel flyttade, något jag nämnde i inlägget Ett stort steg för far och son. Att acceptera mina känslor med sorg och glädje och låta tårar trilla nerför kinderna då och då har jag upplevt som viktigt. Det är okej, det är en naturlig process där känslor måste få vingar för att inte tryckas ner och förträngas.

Stolt pappa med Daniel till vänster och Jonathan till höger

 Jag är väldigt stolt över mina söner för att de är dem de är, de är suveräna! Det största jag varit med om i livet var att bli förälder och det finns inget som kan komma i närheten av det. Att vara delaktig i att en person blir till... det är... ofattbart och fantastiskt! Och kanske blir jag även farfar i framtiden, en farfar som finns närvarande på samma sätt som jag upplever att jag är som pappa.

Sedan årsskiftet har vi våra söndagsmiddagar och idag är inget undantag. Igår var det en gemensam påskmiddag hos min syster Fidelia med många stora och små, vilken rikedom att kunna vara med i en grupp om 17 personer! Skönt att jag slapp disken :)
Ha en skön och solig påskdag!

Musiken flödar i och omkring oss

Hej! Just nu tänker jag på musik och hur mycket det betyder. Känslor som sorg och glädje väcks till liv, uttag görs från banken med minnen och sinnesstämningen i nuet påverkas. I detta inlägg finns två instrumentala versioner av samma grund, så lika men ändå så olika. Lyssna gärna på dem och berätta vad som händer med vad du tänker och känner. Vilka bilder till musiken ses på via ögon och från ens inre och hur påverkar bilderna tolkningen av musiken? Lyssnandet och skapandet av musik tolkar jag även möten och dialog, promenader, matlagning, middagar, arbete, ord, meningar, betydelser och mycket mer än så trots att den inte alltid hörs. Men känns, det gör den. Vad säger du?

Okej att vara ledsen

Hej! Livet är inte alltid enkelt och ibland kan njutningen vara frånvarande. Men det viktiga är att känna att den finns där och återkommer förr eller senare. Och visst är det viktigt att kunna stanna upp och vara ledsen en stund ifall man vill det. Vad det beror på är möjligt att hålla för sig själv eller dela. Och tillåtelsen att vara ledsen kan leda till att njutningen blir större när sorgen inte är närvarande. Ibland kan musik som passar sinnesstämningen vara underbar, till exempel i nedanstående musikfilm.

Det kan kännas svårt att möta någon som är ledsen, avsevärt svårare än att möta någon som är glad. Och kanske beror det på rädslor och inte veta hur man ska agera då någon är nedstämd. Kanske handlar det bara om att acceptera och inte fly ifrån personen eller sig själv, kanske bara finnas där utan att speciellt många ord behöver nämnas? Och att låta ögonen släppa ut något via tårar, det är kanske väldigt hälsosamt? Finns det något inombords som förkläs till något annat och ursäktas bort på grund att det innehåller mycket smärta?
Vad säger du om detta inlägg, vad tänker du?

När det tragiska inträffar

Hej! Bloggen pratar allt mer på grund av att många bidrar med kommentarer! Tillsammans har vi skapat mycket innehåll på kort tid och det innehållet kan leda till än mer på grund av att det finns. Jag har fått en del positiv respons om bloggen och jag är övertygad om att det beror på att det är flera som delar med sig i bloggen. Fortsätt gärna att kommentera, både du som gjort det förut och du som inte gjort det ännu!

Idag tar jag upp något som kan vara jobbigt men det kan också vara viktigt att våga ta upp när den rika och positiva upplevelsen vänds till något oväntat och väldigt negativt. Det som var en lycka i nuet blev till en mardröm och sorgen kan bli så tung att bära att inte en enda solstråle når fram. Men då är det kanske viktigt att få vara i det tillståndet en viss tid, att få gråta, vara ledsen, arg och ifred. Till slut kan det bli en acceptans om vad som hänt även om smärtan ibland översvämmar ens medvetande. Mycket går inte att förstå hur mycket man än skulle vilja. Det tragiska bara hände och det var orättvist och fel. Skrik, var arg, ledsen och låt tårarna flöda, om du vill. En tröst kan vara att försöka se det positiva som var innan det tragiska hände även om den tiden var alldeles för kort. Tids nog blir smärtan inte lika närvarande och då finns möjlighet att en del moln ska skingras för att solens strålar ska kunna värma igen. Det tragiska finns i nuet och gör sig påmint ibland. Det jag hoppas på är att det positiva överväger både för dig och för mig även om det kan finnas stunder då det smärtsamma tar det mesta utrymmet i nuet. Att gå vidare trots sorg är viktigt och den behöver inte glömmas. I artikeln ”Man sviker inte sina döda för att man skrattar” finns mer om hur tragiska händelser kan hanteras, i alla fall av Lars H Gustafsson.

Om det inte fanns sorg, skulle det då inte heller finnas glädje? Om det inte fanns fattigdom, skulle det då inte finnas rikedom? Om det inte fanns lidande, skulle det då inte finnas njutning? Ska man beröra sorg i en blogg om rika upplevelser eller ska man undvika det? Vad säger du?

Växtkraft

I fredags och lördags deltog jag på en inspirerande upptakt för cirkelledare. Vilken stimulerande miljö med många ledare som utbytte erfarenheter! Två av föreläsarna var Carl Fredrik Bennet och Atle Johansen och båda två gav jag det högsta betyget i den utvärdering som skulle fyllas i. Och till de eldsjälar som gjorde upptaktsdagarna möjliga och speciellt till Helena och Barbro från regionkontoret vill jag utbrista WOW och TACK, jag upplever att målet med upptakt har uppnåtts med råge!

Jag är kvar i de tankar som väcktes under de två dagarna men ska försöka avgränsa mig till Atle Johansen på grund av mina tankeprocesser just nu när jag sitter på mitt favoritkafé med ett block och en penna. Den gröna koppen framför mig har jag valt ur det stora sortimentet av kaffekoppar där ingen är lik den andra. Snacka om mångfald och möjlighet att välja kopp efter sinnestämning!


Trots den positiva stämningen under upptakten nämndes även sorg och det är verkligen viktigt att se livet som det är även om det finns en hel del smärta som berör andra och en själv som skulle vara skönt att slippa. Det händer mycket som inte går att påverka att det händer, endast hur det hanteras. Atle delade med sig av något väldigt tragiskt ur sin familjs liv som berörde djupt. Min reflektion är att lidande kan leda till en omprioritering av vad som är viktigt. Det som för en själv verkade viktigt kan vara något för papperskorgen och det som har glömts bort eller tagits för självklart kan bli en nyckel för om vad som egentligen spelar roll. Min fundering är om det går att likna sig själv vid ett träd som ibland blir beskuret för att kraften ska fördelas till ett mindre antal frukter istället för många som kan få reducerad sötma och storlek? På samma sätt som trädet kan vi inte frivilligt gå med på beskärningen. Det finns alltför mycket som inte går att påverka och de livspåverkande tragiska händelserna skulle varit skönt att ha sluppit men det blir förhoppningsvis i alla fall inte en katastrof som påverkar allt i livet på ett negativt sätt. Det kan alltid bli värre men också avsevärt bättre. Håll stammen levande! Grenar kapas och vissnar, de som finns kan växa och nya blir till men vad består stammen av och vilken näring får den, vilka frukter ska fokuseras på och delas med sig av? Vilka val ska göras för att växa idag och i morgon? Låt dina och mina årsringar fyllas med lust, glädje och mångas röster!

Ett trevligt avbrott under skrivandet var när en kvinna kom fram till mig och sa hej med ett stort leende. Jag tittade upp och gav ett leende och ett hej tillbaka samtidigt som jag funderade på vem hon var. Jag kände igen henne men var tvungen att fundera på var jag träffat henne. Efter ett tag kom jag på det! Hon och hennes barn var ett par av dem som jag bjudit på blåbär för ett par veckor sedan av den enkla orsaken att jag mötte dem på vägen hem och lite grann av det nämnde jag i premiärinlägget! Jag kan inte låta bli att fundera på den fråga som Atle nämnt han fick från sin dotter om vart leendet tar vägen. De jag fick och gav för några veckor sedan fortsätter att cirkulera runt likt en stafett. Idag fick jag ett i retur och det fick ny fart! Hur många leenden skickar du och jag iväg idag? Rätt som det är får vi ett tillbaka men det är inte säkert att det har samband med det som skickats.

Atle, som den norrman han är, nämnde även att han brukade ”gå på tur”. Och visst kan jag hålla med om att det är en hälsosam njutning även om jag säkert ser lite fånig ut med ett leende som närmar sig örsnibbarna när jag njuter av att bara finnas just under en promenad utan tanke på den gångna eller kommande minuten. För att komma till mitt favoritkafé måste jag gå i 40 minuter och en del av vägen dit kan du se här :) :) :):

 Måste benen röra sig under en promenad?

Nu ska leta efter något ställe som säljer en speciell grej som kan symbolisera firande enligt vad den store inspiratören Atle förespråkade igår. Att hitta det jag söker är nog inte det lättaste men jag ska försöka. Om jag inte lyckas blir det något annat, både för dig, mig och de som finns i tankarna. Om några dagar så… Vad tror du att det är?