Hej! Jag tittade nyligen på den suveräna presentationen "New insights on poverty and life around the world" av Hans Rosling som handlar om minskad fattigdom och konsekvenserna av den. Min reflektion av filmen är att vi som är i en gräddfil i jämförelse med många som inte ens kan äta sig mätta varje dag har ett ansvar för vår livsstils miljöpåverkan. En fundering handlar om vad vi måste göra där det går att njuta utan att ta för stort utrymme när det gäller utsläpp och annan negativ påverkan på miljön. Blir vi i den rika världen en förebild vad som är eftersträvansvärt för den som idag inte har det lika bra som oss? Kan strävan till liknande tolkningar av vad som är lycka bli till en katastrof och undergång om miljarder personer strävar efter liknande livsstil?
Vad skulle hända om all världens befolkning skulle leva som vi? Har vi ett egoistiskt levnadssätt som innebär att det är få förunnat att ha det så för att inte miljöförstöringen ska bli alltför stor? Sedan kan man undra om begreppet miljövänligt, borde det bli en gradering av miljöovänligheten istället för ett begrepp som kan ge sken av att det förbättrar miljön. Kanske är det sådana produkter som kommer att utvecklas än mer i vårt konsumtionssamhälle? Att kasta kan innebära en positiv miljöpåverkan?
Vad tänker du?
Inlägg
