Hej! Det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg men nu är skriv och dialoglusten tillbaka. Sedan sist har det varit en hel del att göra och även avslutande av vad som bör avslutas. Och priset för att kunna få frihet i tid och rum är kanske just att arbeta extra mycket ett tag och även se till att inte skjuta upp det som kan avslutas. Och jag tror att jag trivs bäst med intensiva perioder för att kunna ha många möjligheter under den lediga tid som blir resultatet av dem. Sommaren innebär för mig stora möjligheter att kunna välja och njuta samt att förbereda till en mer intensiv arbetsperiod i september-november där jag bland annat ska leda ungefär femton studiecirklar med varierande längd från några veckor till några månader. Ett par av höstens cirklar kommer att handla om Facebook och sociala medier och det känns väldigt bra att jag redan gjort färdigt den arbetsplan som deltagarna kan vara med om att förändra när jag träffar dem i höst.
Något av det bästa som varit sedan förra inlägget var att min yngste son Jonathan tog studenten för en vecka sedan! Och han hade även fixat jobb som började i måndags! Hurra för Jonathan, han är suverän just för att han är Jonathan!
Något av det sämsta som varit sedan förra inlägget var de känslor som väcktes i mitt inre av vad som förmedlades av den utmärkte journalisten Maciej Zaremba i artikelserien "Mobbarna och rättvisan". När någon ropar på hjälp och får det motsatta, vad händer då? Det som skulle vara en hjälp blir till en medverkan till stjälp och det av dem som får lön för vad de gör och inte gör. Detta är något ämne som jag ska återkomma till i bloggen om det finns intresse av det, vad säger du? Att kunna njuta är viktigt, att bli fråntagen den rätten i nuet och framtiden på grund av hänsynslöshet på en arbetsplats där många vidrigheter göms under mattan är inte okej. Sedan kan man undra över jävsituationer. Hur påverkad blir fack och företagshälsovård av sin relation med arbetsgivaren och vem granskar vad som görs och om det bidrar till att högen under mattan växer eller krymper? Och något stort under en matta går att slå på så mycket på att det blir tunnare och tunnare men det finns ändå där, mängden av vidrigheter kan öka och sprida sig och påverka mycket som aldrig kan bli riktigt bra. Om du vill läsa ett par av Zarembas artiklar i serien: Fritt fram i Sverige. Men brottsligt i Frankrike och "De skiter i vilket" – Så sviker vi de mobbade
Vad säger du om detta inlägg?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett mycket viktigt inslag, fastän lite tungt att fundera på i semestertider. Förfärligt att mobbing på arbetsplatser får passera i Sverige och bryta ned människor! Fantastiskt med en sådan internationell researchande journalist som Maciej Zaremba med utblickar i t ex Frankrike där man alltså infört strafflagar för mobbing på arbetsplatser! Läsvärt att ta del av de svenska kommentarerna (en bra bit över 200), efter hans artikel! Visst behövs liknande lagar i Sverige!
SvaraRaderaGrattis till duktige sonen Jonathan och duktiga pappa Fredrik! Vad roligt när det går framåt i livet! Hurra, hurra!!!
SvaraRadera