Ett stort steg för far och son

Hej! Idag är det en speciell dag som både innehåller glädje och sorg. Min äldste son Daniel som är 21 år flyttade till egen lägenhet idag. Det är något att glädjas över, en egen bostad är ett viktigt steg i att frigöra sig från mig som förälder och att kunna välja mer fritt än i ett gemensamt hem. Och visst har vi krockat ibland i kommunikationen men det är också en del av frigörelsen. Jag tycker det är okej att känna den sorg som jag känner nu och för en stund sedan kom tårarna. Jag tänker på Daniel, hur mycket han betyder för mig och att vi inte kommer ses lika ofta som jag varit van vid.

Att flytta hemifrån är inte bara ett stort steg för ett vuxet barn utan även för mig som pappa. Det absolut största som hänt mig i livet var att bli förälder och jag är väldigt glad att jag är det till mina två suveräna söner Daniel och Jonathan som har bott med mig sedan en skilsmässa för ungefär femton år sedan. Mina söner är alltid närvarande i mitt sinne även om de är någon annanstans än just här där jag är nu. Ett leende, en tår och en frågeställning får avsluta detta inlägg, vad säger du om föräldraskap och vad som händer då barn blir vuxna och flyttar hemifrån?

Från höger i bild: Daniel, Jonathan, Fredrik