Ett till stort steg för far och son

Hej! I januari flyttade Daniel och i början av denna månad var det dags för Jonathan att flytta in i sitt nya hem med sin flickvän Jennifer. Snacka om omställning nu när båda sönerna har sina egna lägenheter! Med Jonathans bildande av sitt egna hem upplever jag liknande känslor som när Daniel flyttade, något jag nämnde i inlägget Ett stort steg för far och son. Att acceptera mina känslor med sorg och glädje och låta tårar trilla nerför kinderna då och då har jag upplevt som viktigt. Det är okej, det är en naturlig process där känslor måste få vingar för att inte tryckas ner och förträngas.

Stolt pappa med Daniel till vänster och Jonathan till höger

 Jag är väldigt stolt över mina söner för att de är dem de är, de är suveräna! Det största jag varit med om i livet var att bli förälder och det finns inget som kan komma i närheten av det. Att vara delaktig i att en person blir till... det är... ofattbart och fantastiskt! Och kanske blir jag även farfar i framtiden, en farfar som finns närvarande på samma sätt som jag upplever att jag är som pappa.

Sedan årsskiftet har vi våra söndagsmiddagar och idag är inget undantag. Igår var det en gemensam påskmiddag hos min syster Fidelia med många stora och små, vilken rikedom att kunna vara med i en grupp om 17 personer! Skönt att jag slapp disken :)
Ha en skön och solig påskdag!

Ett stort steg för far och son

Hej! Idag är det en speciell dag som både innehåller glädje och sorg. Min äldste son Daniel som är 21 år flyttade till egen lägenhet idag. Det är något att glädjas över, en egen bostad är ett viktigt steg i att frigöra sig från mig som förälder och att kunna välja mer fritt än i ett gemensamt hem. Och visst har vi krockat ibland i kommunikationen men det är också en del av frigörelsen. Jag tycker det är okej att känna den sorg som jag känner nu och för en stund sedan kom tårarna. Jag tänker på Daniel, hur mycket han betyder för mig och att vi inte kommer ses lika ofta som jag varit van vid.

Att flytta hemifrån är inte bara ett stort steg för ett vuxet barn utan även för mig som pappa. Det absolut största som hänt mig i livet var att bli förälder och jag är väldigt glad att jag är det till mina två suveräna söner Daniel och Jonathan som har bott med mig sedan en skilsmässa för ungefär femton år sedan. Mina söner är alltid närvarande i mitt sinne även om de är någon annanstans än just här där jag är nu. Ett leende, en tår och en frågeställning får avsluta detta inlägg, vad säger du om föräldraskap och vad som händer då barn blir vuxna och flyttar hemifrån?

Från höger i bild: Daniel, Jonathan, Fredrik