Istället för att fika hemma tog jag med mig mitt portabla café med fällstol, termos, bakverk, choklad, bok, anteckningsblock och penna till en lustfylld plats med utsikt över Drevviken. Det jag funderade på när jag blickade ut över vattnet var det digitala rummet eller rättare sagt rummen på nätet. Vilka personer och möbler finns för tillfället i rummet och vilka tavlor med videofilmer finns på väggarna? Ett rum som ibland får en annan form där väggarna kan dras ihop och ibland raseras eller utvidgas. Ett par av de för tillfället valda tavlorna i mitt sinne är dessa två som jag har sett förut men som har gjort sig påminda idag:
Glädje och skratt av fyra små
Paul Potts sjunger från sitt inre
Vad händer med dig när du ser filmerna? Hur mår du när du tar del av dem och vad tänker du på? Upplever du att det finns skillnader och likheter mellan de fyra små och Paul Potts och i så fall vilka?
Inlägg
Jag känner dessa klipp väl och de ger mig glädje!
SvaraRaderaJag blir så himla glad över det enkla i klipp ett och det omöjliga som blev möjligt i klipp två. Tycker inte att man kan ställa den digital världen mot IRL utan att de kompletterar varandra.. så länge vi har el ;)
Två underbara filmer som båda fyller mig med glädje. Fyrlingarna skrattar jag med av ren munterhet medan Pauls innerliga sångarglädje får mina ögon att tåras varje gång jag ser detta avsnitt. Jag har hittills inte kunnat se det en enda gång utan glädjetårar av samma slag som när nationalsången spelas när en svensk vunnit en stor idrottstävling.
SvaraRaderaJag gillar särskilt att se hur juryns medlemmar reagerar. Han slår från underläge, och han vinner respekt. Härligt! Det ger en annan form av glädje än filmen med barnen tycker jag. I barnfilmen lockas jag till skratt, Paul Potts känner jag för.
SvaraRaderaJa, rum som man trivs i är viktiga, om de är här eller någon annanstans är inte så viktigt. Älskar att rum där man är tillsammans finns. Roliga händelser är underbara, roliga historier oxå, här några till dig!
SvaraRadera"Från datorsupporten hämtar vi följande:
Kunden: ”Mitt tangentbord fungerar inte”
Supporten: ”Är du säker på att den är ansluten till datorn?”
Kunden: ”Nej. Jag kan inte komma in bakom datorn”.
Supporten: ”OK, ta upp tangentbordet, gå 10 steg bakåt…följer tangentbordet med?”
Kunden: ”Ja”
Supporten: ”Då innebär det att tangentbordet inte är anslutet”. ”Finns det ett tangentbord till?”
Kunden: ”Jaaaaa, det finns ett till. Ahhhhh . . . den fungerar!”
* * *
Supporten: ”Vad har ni för dator?”
Kunden: ”En vit…”
* * *
Kunden: ”Hej, jag heter Maria, jag får inga utskrifter i min skrivare. Varje gång jag försöker kommer det upp ett meddelande om att min dator inte kan hitta skrivaren.
Jag har till och med flyttat fram skrivaren bredvid monitorn, men det kommer fortfarande upp samma meddelande…”
:P Kram Maja
Skrattar och blir tårögd av den första videon, varje gång jag ser den. Det går inte att hålla sig. Potts gör inte riktigt samma sak för mig - men jag njuter av hans innerliga känsla!
SvaraRaderaÄh, måste ta tillbaka det där. Tittade just på Potts... (gjorde inte det den första gången). Och visst fasen - jag gråter åt den också under sluttonerna! :)
SvaraRaderaTack!
Alla tre tavlorna, både var och en för sig och tillsammans, är vackra och förmedlar liknande känslor: stillhet, skönhet, äkthet (frånvaro av att förställa sig) och närhet till livets innersta källa. En lovsång av glädje över storheten i livet och att få vara med som en del av det.
SvaraRaderaPaul Potts förmedlar genom sitt kroppsspråk och sin öppna blick så mycket mer utöver sin sång. Han blir liksom ett med sitt "högre jag" och detta går rakt in i ens hjärta och berör på djupet. Även jag får tårar av andakt och glädje varje gång jag ser och lyssnar till detta klipp.
Blir glad av din blogg och glädje ska spridas! Nu har det skrattats och gråtits i alla rum på kulturförvaltningen i Sméback. Såruvet! :)
SvaraRaderaApropå de skrattande babyerna:
SvaraRaderaFöljande siffror fann jag på nätet. Den tyske psykologen Titze har tagit fram följande siffror. Tro´t den som vill…
Friska 5-åriga barn skrattar 400 gånger per dag, 6-åringar skrattar 300 ggr/dag medan vuxna bara skrattar 15 ggr/dag. På 1950-talet skrattade vi vuxna i genomsnitt 18 minuter dagligen, men 2009 endast 6 minuter. Stress och prestationskrav har påverkat oss.
Mer om skrattet och dess påverkan på oss kan du läsa i min nyskrivna kommentar i Fredriks augustiblogg ”Skrattet i nuet…”
Varje gång jag ser filmerna får jag energi och glädje. När jag läser kommentarerna ökar den ytterliggare! Jag tror att det är bra att diskutera det som berör en själv på ett positivt sätt. Diskussionen kan visa olika perspektiv och leda till fler reflektioner om vad som händer i kroppen.
SvaraRaderaEtt sätt att få energin att flöda är kanske att göra ett urval av filmer från YouTube som kan ses på varje dag? Att skapa en personlig variant av "Morgonteve"?