För många år sedan läste jag om japansk kultur. En del av det som jag var fascinerad över var just om föremåls betydelse och att det kunde vara okej att ha en mängd udda glas och tallrikar under en middag där varje del hade sin egen historia att berätta. Inköpet av föremålet som blev unikt på grund av betydelsen kunde ha skett av en vän, på en resa eller vid en speciell händelse. Kanske ska man ha en större mångfald bland alla föremål hemma och inte endast inrikta sig på att köpa likadana glas, tallrikar, koppar, bestick, handdukar, kuddar och lakan och en massa annat? Att sträva efter mångfald, inte enbart när det gäller personer, utan även när det gäller prylar?
Vad säger du om det jag skriver? Berätta gärna om föremål som du har hemma som betyder mycket för dig och varför. Kanske skapar du även föremål till dig själv och andra som blir unika på grund av att det inte finns något som är den andra lik och inte bara i historien som följer föremålet utan även när det gäller utseendet?
Inlägg
Tja(ba). Förstår precis vad du menar Fredrik. Sådana saker har en speciellt värde, som på något sätt är ovärderliga. Jag är väl en sådan som tycker ifall någon speciell sak gör mig påminnd om gamla dar, så har det ett väldigt högt värde. Ett exempel är spelkonsol, Game Gear från Sega. Får många minnen tillbaka, dels vad jag gjorde bitvis när jag hade tråkigt men också hur mycket jag och mina vänner pratade om nya spel, vilken nivå man hade tagit sig till etc. Så känslan av saken är något som är egentligen är bortom saken.
SvaraRaderaFerman
Hej igen, Fredrik!
SvaraRaderaNog har jag samlat på mig prylar under mitt långa liv, många förknippade med minnen och därmed laddade med speciella energier, som bara jag känner till! Ett sådant uppladdat affektions-värdeföremål blev jag av med häromdagen. På grund av mina för tillfället skadade händer kan jag inte bära eller hålla så mycket utan tappar ideligen saker. Sålunda gick en glasskål i bitar. Den var gammal - hörde samman med min barndom - och tillhörde en svit av andra glasföremål som mina föräldrar inhandlade som nygifta under 1940-talet. Varje gång jag använt skålen har jag upplevt de två råmande kossorna, som min far köpte under kriget för att kunna förse familjen med mjölk. Jag har känt glädje, doften av blomsterängar och varma sommarvindar mot kinden. Sett mjölkpallen vid landsvägen, dit min far forslade två stora mjölkkrukor varje morgon. Jag minns den härliga, feta mjölken som hälldes upp i skålarna och fick stå på verandan under natten för att på morgonen förtäras i form av filbunkar. Men framför allt minns jag hur igelkottmamman med sina ungar brukade komma fram framåt kvällen för att dricka grädde uppblandat med vatten ur just den skålen.
Skålen hör ihop med mina tidigaste barndomsminnen, nu får jag istället bevara dess minne i mitt hjärta!
För övrigt måste jag flytta och måste göra mig av med en massa prylar. Det gäller att kunna "släppa taget", vlket är olika svårt för olika människor. Jag är en "fasthållare" och känner därför att det är extra skönt när jag kan släppa taget om en sak, antingen kasta eller ge bort den.
Ibland kan man förlora alla sina ägodelar.
En av mina vänner, som bor i stor trävilla på landet fick för några dagar sedan sin vattenledning nedisad och frusen. Hon skulle tina upp det hela och satte på någon slags värmekälla ovannpå på marken och räknade med att det skulle ta några timmar. Under tiden for hon in till sta´n för att handla. När hon återkom var huset övertänt och brann ned framför hennes ögon. Brandkåren hann inte komma i tid för att släcka. Hon hade en fin samling allmogemöbler och antikviteter och förlorade allt inklusive katten! Hur hon känner det kan man bara ana...
När jag berättat det inträffade för andra vänner, fick jag en annan sann historia tillbaka. För några år sedan brann ett hus ned på samma vis i Norrland. Ägaren, som utövade yoga och meditation, var bortrest med sin familj. När han kom till det nedbrunna huset, återfann han endast två föremål: en buddhastaty i metall, som stått på andra våningen och som trillat rakt ned i grunden samt ett ark ur en bok, till hälften förtärt av elden. På detta kunde skönjas texten "purification through fire and water."
Hej! Tack för kommentarerna!
SvaraRaderaPrylar är nog ofta förknippade med känslor. Att förlora en bostad fylld med prylar som har en mycket större innebörd än prylarna i sig är verkligen en katastrof för den som blir drabbad. Även om det kan vara svårt just då kan ett sätt kanske vara att tänka på de känslor om prylarna som finns kvar i sinnet, att det positiva hänger med genom inre bilder.