Hej! Just nu funderar jag på vad som påverkar uppfattningen av lycka och den personliga känslan att vara vinnare eller förlorare. Vi bor i ett av världens absolut rikaste länder och har det otroligt bra i jämförelse med dem som bor i länder med hungersnöd, krig och ständigt återkommande naturkatastrofer. Men hur har vi blivit påverkade av media och omgivning när det gäller lyckobegreppet? Har vi blivit lyckligare? Hur skulle vi tolka vad som är lycka utan den massiva påverkan som har skett och sker? Hur mycket av vad som är lycka är vår egen tolkning eller omvärldens kvitto på vad som kan vara lycka?Banker och försäkringsbolag vill ge sken av att de bryr sig om vår ålderdom och vill att vi ska köpa en pensionsförsäkring. Deras syfte är att tjäna pengar och finansiera bonusar och jag tror även att de vill att vi ska ha en ekonomiskt bra ålderdom men det är inte huvudsyftet även om det ges sken av det i reklamen.
Eller som en vän till mig påpekade, blir vi lyckligare av att ha en platt teve än en tjock?
Vad händer om det upplevs som tillräckligt med det som ägs, att det inte behövs mer? Vad skulle hända med samhället när det gäller upplevd lycka, familjeliv, miljö, fritid, arbete och konsumtion? Är det alltid positivt att Bruttonationalprodukten(BNP) ökar och negativt om den minskar?
Vad säger du?
Inlägg
Jag hörde nånstans att det faktum att vi är så materiellt välförsedda inte riktigt går ihop med någon slags urmänsklig strävan att alltid få det bättre. Vi har det redan ohyggligt bra, alltså gör denna strävan inte att vi får det bättre egentligen, utan snarare att vi förlorar förmågan att se vad vi verkligen har. Det gör mig ledsen när människor omkring mig som verkligen tycks ha "allt" ändå nästan alltid är missnöjda med någonting. Ja, det provocerar mig faktiskt.
SvaraRaderaHursomhelst, det må låta klyschigt, men lyckan finns faktiskt närmare när vi kan känna genuin uppskattning och glädje för det vi redan har. Och vi har ju mycket, även om det varierar mellan individer. För att inse detta behövs kanske någon typ av perspektiv, annorlunda efterenheter...
"Vi får allt vad vi pekar på" är det någon som sjunger i bakgrunden på radion just när jag läser era inlägg. Kanske är det så det är om man nu byter perspektiv? Inte alltid förstås, men ofta får jag en känsla av att man får precis det man behöver, bara man är tillräckligt mottaglig för det. Det är snarare våra egna motstånd, trösklar och hinder vi sätter upp som håller oss från att vara lyckliga. Så många förbehåll. Och så många krav som måste uppfyllas först.... Och har vi inga fysiska hinder från glädje, som att befinna oss i krig eller svält så dyker de kanske upp i otillräcklighetskänslor, rädslor eller social fobi. Nuförtiden måste man ju vara lycklig för att vara lyckad. Så upplever i alla fall jag "mediabilden". Och så är det ju inte alltid i verkliga livet. För att kunna vara lyckliga måste vi också tillåta oss att inte alltid vara det. Bara inte det sista tar överhanden. Då tycker jag också att det kan vara provocerande!
SvaraRaderaOlika tider, olika kulturer, olika sätt att se på vad som är lycka? Jo visst, vad betyder en platt-TV för en tuareg i Saharas öken? Där ger kanske ett krus vatten mer lycka?
SvaraRaderaFinns det då något som är gemensamt lyckobringande som ger och har gett lycka i alla kulturer och tidevarv med eller utan reklam? Något specifikt ursprungligt?
Jo, kärlek och vänskap. Kärlek till en partner och kärlek till sin familj, kärlek till naturen. Vänskap människor emellan. Att kunna göra saker tillsammans i samförstånd och ömsesidig hänsyn. Hälsa.
I vårt samhälle finns det en klyfta mellan vad som verkligen skänker lycka och vad vi föreställer oss ger lycka. Det finns väl i själva verket ingenting som säger att materiellt överflöd gör oss lyckligare. Där kommer väl endast de kommersiella intressena in.
SvaraRaderaPsykologiprofessorn Csíkszentmihályi myntade begreppet "flow" (flyt, flöde). Flow är en känsla man har när allting fungerar som det ska, när allt stämmer. Man kommer in i flytet eller flödet när man ägnar sig åt utmaningar som ligger nära gränsen till vad man klarar av. Tiden liksom försvinner och man lever i nuet inriktad på uppgiften, som är så krävande eller intressant att den tar ens fulla uppmärksamhet i anspråk. När vi ser tillbaka på en sådan episod säger vi ofta "då var jag lycklig".
Vi människor är målinriktade, men det är själva vägen till målet, skapandet, som betyder mest. När vi väl är vid målet tycker vi ofta att det inte var så märkvärdigt som vi föreställt oss.
Kanske är trots allt den största livskänslan det vi upplever då vi är skapande, på väg att förverkliga våra mål.
Skolan har därför enligt min åsikt en viktig uppgift i att väcka elevernas egen kreativitet till liv men också ge varje elev ett redskap att kunna analysera och se yttre påverkan i form av reklam och kommersialism.
Mihaly Csikszentmihaly (1934) upplevde andra världskriget som barn. En föreläsning av C G Jung väckte hans intresse för psykologi, vilket han började studera i Schweiz. Eftersom många av efterkrigstidens människor var deprimerade, började han intressera sig för vad som ger lycka i livet. Idag är han psykologiprofessor i USA och har under fyrtio års tid forskat kring lycka och kreativitet. Han fann att nordamerikanska medelklassmänniskors uppfattning av att vara lyckliga under perioden 1956-98 stod på samma procentuella nivå fastän deras ekonomi och välstånd gick framåt med stora steg. Lyckobegreppet var inte relaterat till materiell välfärd. C. frågade sig då när i vardagen vi känner 100 % lycka och vände sig bl a till musiker och artister för att få svar. Efter flera år hade han intervjuat 8000 personer, däribland buddhistmunkar och nunnor i Asien.
SvaraRaderaHan fann en gemensam nämnare. När människor var intresserade av något till hundra procent och gick upp i detta (musik, titta på TV, skapa något projekt) eller blev ett med detta, upphörde liksom tiden för dem. Flera timmar kunde kännas som några minuter. De hade kommit in i ett förändrat medvetandetillstånd, en slags extas. En kompositör uttryckte det:
”Jag har erfarit det många gånger. Mina händer (då jag spelar piano) tycks inte tillhöra mig och jag har ingenting att göra med vad som händer. Jag bara sitter där och iakttar förundrad när musiken bara flödar ut av sig själv.” Kompositören tar emot nya tonkombinationer och melodier i sitt extatiska tillstånd.
På samma sätt har det fungerat för många författare, poeter, uppfinnare (Albert Einsteins relativitetsteori), idrottsmän, men även stora affärsmän och entreprenörer med altruistisk målsättning. Gemensamt för dessa personer är att deras inställning varit att bidra till något som skulle vara gott för världen. Csikszentmihaly benämnde detta kreativa sinnestillstånd ”to be in the flow” (att vara i flödet).
Hur känns det då att vara i ”flödet”? Personen i fråga är starkt motiverad, fokuserad och koncentrerad samt upplever en känsla av extas, att vara borta från de vardagliga aktiviteterna. Där finns en känsla av lugn, att växa bortom egots gränser, tidlöshet, stor klarhet att veta vad som behöver göras. Flödet i sig känns som tillräcklig belöning. Det upplevs alltid som lycka.
Alla människor som går upp i något intresse kan vara mer eller mindre i flödet.
Wow, vilka kommentarer!
SvaraRaderaJag tror att både kunna ge och kunna ta emot kärlek är bland det viktigaste. Att älska någon, några, många eller något på olika sätt och känna att det blir en respons tillbaka som sedan startar nya positiva processer eller förstärker dem som finns.
Att kunna se det som en har och uppleva lycka i nuet är kanske även beroende av mycket smärta i det som har hänt och händer? Typ att ibland gå med för trånga skor och kunna njuta när de tas av? Men mycket mer smärtsamt än trånga skor så klart!
Och flödet fylls med kärlek eller vad man ska kalla det. Och visst finns det mycket i ens liv som har hänt och händer som betyder mycket mer än den största lotterivinst, och ändå är det många som spelar när vinsten kanske är större och närmare än vad som kan ses om inte ögonen öppnas.
Hur många tre lika finns i min livstrisslott? Hur många finns i din?
Du greppar över mycket i ditt senaste blogginslag: lyckobegreppet, samhällets påverkan av densamma ur individens perspektiv, individens förmåga att självständigt stå på sig för sina egna ideal och ett samhälle grundat på en värdegrund utifrån den sant lyckliga individen.
SvaraRaderaFör att ta upp det sist nämnda. Jag tror inte det går ihop. Inget sådant samhälle existerar eller har någonsin existerat. Det är och förblir en utopi, en idealbild av det lyckliga samhället. Se bara på historien.
På 300-talet f Kr skrev Platon ett av sina mest berömda verk ”Staten”, som har inspirerat till politiska teorier ända in i nutid. Boken bygger delvis på Sokrates dialoger med omvärlden angående idealstatens uppgift och maktfördelning utifrån att harmonisk rättrådighet råder. Platons begrepp ”det goda” styr hans idealstat. ”Det goda” är i grekisk filosofi ett mycket vidare begrepp än vi skulle kunna förvänta oss och omfattar: 1) livets ändamål eller syfte, det högsta målet för all längtan och strävan, 2) förutsättningen för kunskapen; det som gör världen begriplig och själen begripande och 3) den skapande och upprätthållande kraften i hela världen.
Kungen i hans idealstat är filosof: ”Om ej filosoferna blir kungar i staterna så finns det ej räddning för staterna ur deras olyckor och ej heller för hela människosläktet.”
Stor tonvikt läggs vid uppfostran/utbildning efter urformerna (ideérna) för besinning, tapperhet, ädelmod, högsinthet, skönhet etc.
(Aten anses ju vara demokratins födelseplats, men kvinnor hade inte rösträtt och slavar fanns.)
Platon inspirerade Tomas More att skriva ”Utopia” 1516. Där beskrivs ett idealsamhälle med arbetsrotation och en genomsnittlig arbetsdag om sex timmar. Städerna har högst 6000 hushåll som dock är mycket stora och består av släkter. Inga advokater eller soldater behövs. Freden är ärofylld. De som hånar andra anses som konstiga och avvikande. Pengar används inte och inte heller guld och ädelstenar som inte tjänar något praktiskt syfte. Djuren har en själ liksom människan. Därför jagas eller slaktas inga djur. Kvinnorna var dock inte helt jämställda och slavar accepterades.
Tomas More inspirerade i sin tur Karl Marx, vilken räknas som en av grundarna till sociologin och är upphovsman till den ekonomiska och revolutionära teori som kom att kallas marxism på vilken Sovjetstaten byggde sin ideologi ”det klasslösa samhället”. Men vad hände i praktiken? Miljontals avrättade för att förverkliga denna idealstat och stor miljöförstörelse uppdagad när den upplöstes.
Hur god den utopiska ursprungstanken än är, blir verkligheten en annan. Men världen är allt annat än rättvis idag och vi måste alla bidra på något vis. Att viljan finns hos många visar de generösa insamlingar som sker vid katastrofer i andra länder.
Avslutningsvis: du är frågvis, Fredrik, men vad tänker du själv?
Hej Robban!
SvaraRaderaJag tycker det är trevligt med en blogg där det ställs frågor snarare än det ges svar. Det får en att tänka till och öppnar för diskussioner. Därför är det roligt att det kommer in fler kommentarer i bloggen.
Får påminna om Sokrates ”förlossningskonst” eftersom du ändå nämner Sokrates. Hans teknik var att låtsas helt ovetande och vilja lära sig av sina motståndare. I själva verket ville han leda dem till klarare insikt i vissa filosofiska frågor och under samtalets gång snärjde han dem med besvärande frågor och visade att deras åsikter var populistiska och orimliga. Han fick ungdomen med sig och den härskande demokratin mot sig. När han fyllt 70 år dömdes han därför till döden och tvingades tömma en giftbägare i fängelset.
Hej! Suveränt att det har blivit fler kommentarer med mycket historia, kunskap och reflektioner! Mina tankeprocesser tar fart tack vare kommentarerna! En fundering som jag får är tidsperspektivet och när tolkningen sker. Det som idag eller förr klassades som eftersträvansvärt gör det kanske inte alls i framtiden.
SvaraRaderaInom religion och ideologi finns mycket negativt som verkar stå i kontrast mot det som förespråkas. Men det handlar väl mer om de personer som anser sig ha tolkningsföreträde och dem som blir gynnade på olika sätt och blir anhängare till personen/personerna? Jag tror att det finns mycket som tänks men som inte funkar lika bra utanför ens eget sinne där det finns mängder av personers tankar och fler variabler. Även om idealstaten inte finns är det ändå inte bra att försöka komma fram till hur en själv tolkar en sådan och på grund av det blir det en individuell påverkan som kan handla om livsstil och lycka? Tankarna påverkar handlingarna, i alla fall till viss del? Och handlingarna påverkar tankarna och så vidare där det aldrig blir en total samstämmighet?
Svaren har jag inte men jag försöker få lite mer klarhet och närma mig dem genom att synliggöra mina tankar.
Ett stort tack till dig som kommenterar i bloggen! Hoppas du fortsätter att göra det!