En begränsning jag kan dela med mig av är då jag var mörkrädd som barn och sov med ljuset tänt. Jag var frustrerad över att det var så men det blev ingen förändring av att bli frustrerad, det stärkte istället upplevelsen av ett misslyckande. Lösningen för mig blev att tälta ensam i skogen två nätter. Den första natten var fruktansvärd! I mörkret hördes en mängd skogsljud som var svåra att veta var de kom ifrån. När en flock rådjur passerade var jag tvungen att ta mig ut ur tältet för att med skakande ben och ett hjärta på högvarv se vad som stod på. Nästa natt var betydligt enklare att uthärda och då blev det också välbehövlig sömn en del av natten. Efter det var jag inte mörkrädd längre och jag sover sedan dess alltid utan att någon lampa är tänd. Att gå ensam genom en kyrkogård nattetid kan jag göra utan någon obehagskänsla. Det är inte lätt att bli av med rädslor men de måste mötas för att försvinna. Att den metod jag använde var en styrka kom jag inte på förrän långt senare och då tack vare en vän som nämnde det. Kanske är det så att ens styrkor kan passera obemärkt för en själv medan det som begränsar förstoras och får överdriven betydelse?
Vad säger du om det jag skriver? Ser du dina styrkor? Har du en erfarenhet som du vill berätta om där svårigheter och rädslor förpassats till ingenting?
Inlägg
Rädslor :). Klart man är rädd för det okända. Nyttigt ibland, ja rädslor är många gånger grundade på det, att det är bra att vara rädd. Ja det är inte bra att hoppa från ett högt berg. Men visst är det bra att komma över de rädslor som förhindrar hos från att leva ett gott liv, eller som förhindrar andra att göra det. Rädsla är en mycket stark känsla som vinner över de flesta känslor vilket kan göra den farlig. Vi kan göra andra mycket illa pågrund av att vi är rädda, ofta rädda för det okända. Vi är ju så rädda för saker som också kan vara så bra för oss, som kärlek. Det är då vi behöver mod. Mod att gå från det kända till det okända. Modet är inte i avsaknad av rädsla, det handlar om att trotsa rädslan, att förflytta sig trots det motstånd som alstras av rädslan in i det okända och in i framtiden. Tack för ordet :)
SvaraRaderaVilken ovanlig liten kille du var! Vilken drivkraft och framåtanda! Så duktig och stark!
SvaraRaderaMånne det blir för stort av denne tuffe yngling femtio år senare?
Grattis! Din metod att komma över din mörkerrädsla skulle kunna glädja vilken beteendeterapeut eller kognitiv terapeut som helst! Olika fobier behandlas inom behaviorismen på så sätt att man sakta och stegvis närmar sig det man är rädd för. Till slut vågar man t ex på så sätt klappa en orm eller sätta sig i flygplanet för sin första flygtur.
SvaraRaderaMen så finns det de andra rädslorna som Maja nämner ovan. Rädslan för närhet och tillit till andra människor (t ex kärlek), något som enligt det psykodynamiska synsättet uppstått i mycket tidig barndom och i kontakten och samspelet med modern, där brister kan ha funnits. Där erbjuder psykodynamikerna en mer långvarig terapi, där känsloöverföringar gentemot terapeuten uppstår, klarifieras och tolkas. Därigenom kan man förhoppningsvis både läka sina sår och komma till insikt, både om sina egna reaktioner och hur andra personer kan reagera på ens rädslor.
På sjuttiotalet dök en hel del regressionsterapier upp. Under S Grofs holotropiska andningssessioner kunde en del klienter t o m känslomässigt återuppleva sin egen födelse.
En del personer som har lätt för att intellektualisera har kanske större nytta av en kombinerad metod med både kropps- och känsloterapi. En av mina intellektuella vänner genomgår nu en sådan terapi. Han lindas in i filtar och ligger på ett behandlingsbord, där terapeuten under tystnad sakta stryker över hans axlar och rygg, där många spänningar sitter. Han regredierar och återupplever sin spädbarnstid känslomässigt och gråter. Terapeuten blir som en god mor och han får leva om och hela sitt trasiga förhållande till modern, som var deprimerad och själsligt frånvarande i förhållande till sitt nyfödda barn. I denna terapi förekommer inga tolkningar.
Det finns också bild-, musik- dansterapier. Den transpersonella psykologin använder sig ofta av den psykosyntesiska metoden. Den som vill kan googla på dessa nyckelord.
Själv använde jag mig i ungdomen med viss framgång av drömarbete för att få bort mina mardrömmar. Jag hade ingen terapeut, men fick idén från min yogalärare och genom att studera böcker av bl a Jung. Skuld- och skamkänslor låg, som jag ser det idag, bakom flera av dessa mardrömmar. Prestationsångest skapade vilddjur som jagade mig under nattens timmar och jag vaknade ofta genomsvettig i tonåren.
Jag började skriva ned alla drömmar så fort jag vaknade. Kanske var det en kombination av meditation och detta drömarbete som gjorde att jag blev medveten i mina drömmar och kunde styra skeendet. Denna typ av drömmar benämns ”lucid dreams” eller klardrömmar. Jag lärde mig att vänta in den jagande vargflocken, titta dem i ögon och ta kommandot över dem. Drömmarna förändrades sakta och vargarna blev tama och fogliga som snälla hundar! En gång förföljdes jag av en otäck ande, vände mig om och kastade en örtmedicin (rr-droppar, Bach remedy) i hans öppna käft, varpå han förvandlades, föll ihop och började gråta av tacksamhet och försvann! Samtidigt mådde jag bättre och fick mer goda energier till mitt förfogande i det dagliga livet.
Långt senare läste jag om senoierna, ett jakt- och samlarfolk i Malaysia. De använder samma metod för sin mentala hälsa. Varje morgon samlas man och berättar sina drömmar för varandra. De har en väl utvecklad teknik, bl a mot rädslor och mardrömmar. Barnen lärs att se den förföljande varelsen i ögonen och betvinga den. Viktigt är också att begära en gåva av odjuret. Senoierna använder tekniken med lucid dreams.
Hej! Det är väldigt givande att läsa vad som förmedlas i kommentarerna! Det känns verkligen som kommentarerna tillför mycket som jag inte hade kunskap om och funkar väldigt bra som ett reflektionsläromedel.
SvaraRaderaRädslor ska övervinnas! Och visst kan det vara nyttigt att vara rädd ibland, det kan vara ett sätt för kroppen att visa att rädslan inte kan övervinnas just då men sedan så...
Vad sker med en själv när rädslor övervunnits, gamla begravda och obearbetade eller nya?