Sidor

torsdag 25 februari 2010

Väntan

Hej! Alla dagar börjar inte bra och de senaste dagarnas strul med färdmedel till och från arbete och fritid kan tära på tålamodet. Under söndagen, måndagen och tisdagen försvann miljontals timmar till att vänta i det kaos som rådde på många ställen i Sverige. För mig själv blev det ungefär tio timmar av väntan de dagarna. Att ta bilen en dag för att slippa försenade och inställda tåg och bussar ledde till timmar av väntan i bilkö då en lastbil kört in i en bropelare. När jag till slut kom fram till Studieförbundet för att hålla mina cirklar i data och media så var det inte lätt att hitta parkering. Tydligen var det någon snöröjare som tyckte det var perfekt att tömma många skopor snö på en reserverad parkeringsplats. Men till våren ska det väl bli en parkering igen...

Men vad görs under väntan och vad skulle hända om den inte fanns? Säkerligen finns det mycket frustration i den påtvingade väntetiden men kanske även sådant som kan vara positivt? Det som jag tycker inte fungerat bra är information om beräknad väntetid under trafikkaoset. Jag tror att tänkandet och ens handlingar blir annorlunda beroende på om en vet om väntan ska pågå några minuter eller flera timmar.
Berätta gärna om vad du tänker på när du väntar. Det kan förutom under de senaste dagarnas trafikkaos till exempel handla om köande i affär eller telefon. Det jag tänkte på under min väntan förutom om hur länge den skulle pågå var vad jag skulle göra när väntan var över, personer som betyder mycket för mig och vad jag ska laga till middag. Och om det går att få reda på var snöröjaren parkerat sin traktor så att jag kan skyffla en stor mängd snö på den...

5 kommentarer:

  1. Jo, tack! Jag skulle till Västerås för att fira en liten pojkes ett-årsdag i lördags, men kom aldrig fram för att alla tåg var inställda p g av snön. Jag gjorde ett nytt försök på tisdagen, vilket gick bra, men dagen efter då jag skulle tillbaka till Sthlm, var flera tåg försenade och jag blev sittande i väntan ett par timmar och kom fram efter midnatt.

    Det har nu gått tio veckor sedan jag bröt handleden. Gipset är borta och jag har ett 15-minutersprogram med handrörelser som jag följer fem gånger om dagen. Med andra ord körde jag det om och om igen och pratade en hel del med alla undrande personer runt omkring.
    En av dem var en tjej, som öppnat en fotoateljé. Hon var ca 30 år med kryckor. Hon hade falit framlänges i en skidbacke och vrickat till båda knäna.
    Aldrig går det så lätt att skaffa sig trevliga pratstunder som på resande fot. Man vet att det är en begränsad tid att umgås och man är anonym, kanske det är därför det är så lätt att öppna sig.

    Jag minns flera sådana roliga möten i köer och stillastående, bl a ett med en mycket gammal engelsk adelsman och överste (från den tid Indien var engelsk koloni och han var bosatt där). Vad han gjorde i Sverige? Jo, varje år for han till Jämtland, där han var med i ett jaktlag och jagade älg!

    Tidigare då jag sysslade med yoga, passade jag på att utföra andnings-, meditations- eller koncentrationsövningar då jag väntade i kö. Det händer även nu att jag tar till detta.

    SvaraRadera
  2. När man väntar, kan man tänka på olika händelser, både från sitt privatliv och det man läst om. För mig själv kan associationerna gå så här:
    Åh, idag har jag haft otur hela da´n! Snö, snö, bilköer, väntan, tre timmar försenad blir jag till jobbet…. Sablar, en riktig Tycho Brahedag!!! Så går tankarna till den vackra ön Ven och astronomen Tycho Brahes observatorium där han byggde teleskop och andra astronomiska instrument med så stor precision att han på 1560-talet kunde sammanställa en katalog med positioner för 1004 stjärnor. Det skulle ta mer än 150 år innan bättre instrument såg dagens ljus.
    Men varför i all sin dar kallar man än idag en ”dålig dag när allt går åt skogen” för en Tycho Brahedag? Jo, astronomen fick i uppdrag av kejsar Rudolf II att bestämma vilka dagar på året som kunde anses som otursdagar. Han kom fram till att det fanns trettiotvå sådana dagar i almanackan.
    Tycho Brahe hade själv också några otursdagar. I en duell med en annan student i Wittenberg under sin studietid förlorade han en del av sin näsa. Resten av sitt liv bar han därför en metallbit, som täckte den del av näsan som fattades. Hans dödsdag var heller inget att avundas. Han lär ha dött av brusten urinblåsa i samband med en bankett hos kejsaren 1601. Av artighetskäl ville han inte lämna bordet före kejsaren. Senare tids analys av ett av hårstrån visar att han måste ha dött av kvicksilverförgiftning vilket gett prostataförstoring. Han använde sig nämligen av kvicksilver vid förgyllningen av sina astronomiska instrument.

    SvaraRadera
  3. En pensionär2 mars 2010 06:40

    Vilken ansvarslös traktorförare, som gjort det lätt för sig! Jag skulle blivit jättearg och ringt direkt till renhållningsverket eller vad det kan heta idag (snöröjningsverket kanske, haha!) och anmält det hela.

    Ett par dagar har jag också gått i väntans tider och varit smått irriterad över min fasta telefon som inte fungerat utan varit till synes "död" av och till. Tydligen p g av all snö. Det krävs väldig disciplin att hålla sig lugn. Man märker lätt hur stressade vi människor är när något inte fungerar som förväntat. Hur är det då inte i Haiti och Chile jämförelsevis!

    SvaraRadera
  4. En pensionär6 mars 2010 21:39

    Och jag väntar och jag väntar... När ska nästa bloggkapitel komma? Man har skrivklåda...

    SvaraRadera
  5. Att passa på och prata under väntan, olika former av att hantera tankar och avslappning låter kanon!

    Att en dålig dag kan nämnas som en Tycho Brahedag var nytt för mig. Men tack vare kommentaren så vet jag det nu.

    "En pensionär", tack för frågan om ett nytt inlägg! Det känns stimulerande att det efterfrågas. Jag ska försöka få till en bättre skrivrutin så att det blir några inlägg i veckan. Det är kommentarerna som gör att det känns roligt och lärorikt att blogga.

    SvaraRadera

Tack för att du vill bidra till bloggen med en kommentar!
Dialoghälsningar
Fredrik
www.feelrichtoday.se