Sidor

torsdag 18 mars 2010

Det blommar!

Hej! Just nu funderar jag på min blommande orkidé som jag fick för några veckor sedan av en person som är mycket vackrare än blomman. Att bry sig om sina blommor kan leda till att de växer. Är det något som inte är bra kan leda till att blomman stannar upp i sitt växande, vissnar och kanske också dör. Och det kan handla om vad som finns i jorden, vatten, luften, krukan och för mycket eller för lite solljus. 

Vad krävs för att man själv ska blomma och växa? Vad ska undvikas eller förändras för att inte stanna upp eller vissna? Vad säger du?

7 kommentarer:

  1. En pensionär19 mars 2010 16:58

    Jaha , du Fredrik, varför sätter du inte in en bild på tjejen också, så att vi får se vilken som är vackrast?

    SvaraRadera
  2. Hej Fredrik!
    När jag ser en blomma som t ex i detta fall, blir jag absorberad av dess skönhet och finner en stor glädje och vila i denna upplevelse. En glädje i nuet som går rakt in i hjärtat och växer sig starkare och starkare. Blommor ger mig livsglädje. För mig känns det främmande att börja dissekera och bryta ned denna skönhetsupplevelse genom att jämföra blommans skötsel med människans istället för att njuta av det vackra i tillvaron.

    SvaraRadera
  3. Att jämföra någon med en vacker blomma är en väldigt fin komplimang att både ge och få. Och den är naturligtvis hopkopplad med starka, varma känslor hos betraktaren. Skönhet sprungen ur sådana känslor är en bra växtplats, och kanske bör den inte utsättas för utomståendes granskande ögon.

    SvaraRadera
  4. I mina inre bilder får jag mycket glädje och energi när jag tänker på den person som jag tycker är världens vackraste på alla sätt och vis. Och det är fantastiskt skönt att känna så. En del passar kanske så bra ihop så att blomningen blir helt otrolig för dem båda? Och det kan till exempel handla om en kärleksrelation, vänskap eller något annat?

    SvaraRadera
  5. En pensionär21 mars 2010 15:22

    Fasigen, Kurt, det är tydligen inte mig han tänker på!

    SvaraRadera
  6. Spara på energi och klimat kan man göra på flera sätt och jag gör här en liten utvikare från bloggens innehåll.

    Min far hade en livssyn som en indian och kände sig ett med naturen. Redan på 1930-talet blev han waerlandist (Are Waerland förespråkade ett sunt levnadssätt med vegankost). Jag föddes därmed in i en familj som levde vegetariskt och miljömedvetet långt innan det blev brukligt i samhället i övrigt. (Själv blev jag allätare så småningom och en "vanlig svensson".)

    Ett av mina syskon blev tidigt aktiv freds- och miljökämpe. Hon skrev t ex brev på brev till myndighetspersoner, artiklar och debattinlägg i tidningar och skapade opinion. Som ensam person genomförde hon fantastiska saker, bla fick hon igenom de första källsorteringsbehållarna utomhus i Göteborg.

    En viktig del inom energisparandet är just källsorteringen. Där har jag sett skillnader i olika bostadsområden. På vissa håll som på Eriksberg i Uppsala finns små sophus med soptunnor för att skilja plast, papper, kartong, metall, el-varor, batterier, färgat och ofärgat glas. Folk tycks bli medvetna där och många gör sitt bästa.

    Här i Stockholms innerstad är det inte lika mycket sortering. I mitt hus finns bara uppdelning för en del av soporna och folk slarvar och kastar lite hur som helst. T ex finns det ingen behållare för plast. Om plast kastas med papper, går inte tidningspappret att återvinna.
    Här finns det mycket att påverka för den enskilda människan, ringa till bostadsbolaget, sätta upp instruktioner etc. Allt för att spara energi och miljö.

    SvaraRadera
  7. William Blake23 april 2010 21:24

    Den blygsamma rosen har törne och tagg,
    det ödmjuka fåret med horn sprider skräck;
    men Liljan står vittvådd i Kärlekens dagg;
    varken hot eller tagg ger dess fägring en fläck.

    Av William Blake

    SvaraRadera

Tack för att du vill bidra till bloggen med en kommentar!
Dialoghälsningar
Fredrik
www.feelrichtoday.se