Vad säger du? Är det något speciellt som du brukar titta och kanske även känna på i naturen?
Om en månad publicerar jag nästa fotografi på eken som för mig är Eken som får en kram ett par gånger i veckan när jag går förbi på vägen till och från mitt favoritcafé.
Inlägg
:-)
SvaraRaderaJag minns än idag ett speciellt kapitel när jag som ung pojke läste i skolans bredvidläsningsbok i geografi för åk 5. Det handlade om en vardagshjälte, en gammal man som mycket imponerade på mig. Denne karl levde i en alpsluttning och hade alltsedan pojkåren haft för vana att peta ned ekollon i jorden när han var ute och gick. När han väl gick bort vid ganska hög ålder efterlämnade han ett arv med tusentals ekar i olika storlekar, något som kommande generationer sedan kunde glädjas åt.
SvaraRadera-Aha, en ekkram! Jag tror han blivit en riktig ekorre? Undras vem som tagit fotot? Undras förresten var Sveriges största respektive äldsta ek står? Kan Fredrik ta reda på det åt en stackars gammal pensionär?
SvaraRaderaDet ser ut att vara en solitärek, som du kramar. Med det menas en grov, gammal ek som står för sig själv med ett längre avstånd till event andra ekar.
SvaraRaderaHär i Örebrotrakten finns många solitärekar utåt Hjälmarehållet till. För många år sedan var jag med Naturskyddsföreningens representant och inventerade sådana ekar. Det gäller att se till så att de överlever. Finns det en massa sly runt dem så dör de nämligen inom ett par år. Allt sly måste därför tas bort så att det är fritt runt eken lika mycket som kronan är stor. Hur är det med ekarna runt Drevviken? Anmäl gärna om terrängen runt dem är illa skött!
Jo, jag brukar ibland klappa på stora och vackra stenar, både de som har vacker form och vackra färger. Det är skönt att känna på deras energier. Mossan kan också kännas skön att röra vid. Ofta tar jag upp stenar från marken och betraktar dem och ibland tar jag hem något "fynd" och lägger det i trädgården. Strandstenar fångar också mitt intresse och jag har flera sådana från olika delar av världen.
SvaraRaderaHej! Tack för responsen!
SvaraRaderaKurt, att hjälpa träd att bli till låter som en väldigt bra gärning! Suveränt!
En pensionär, det verkar som den tusenåriga Rumskullaeken som också har namnet Kvilleken är den ek som du söker: www.lansstyrelsen.se/kalmar/amnen/Natur/skyddad_natur/naturminnen/rumskulla.htm
Robban, det verkar vara en solitärek även om några står rätt nära. Och ensamma träd behöver väl fler kramar än dem som står tillsammans med andra? Eken är ihålig men jag hittade inga sockerdricksflaskor där i. Området är väldigt välskött och jag tror att platsen där eken står tillhör stiftelsen Stora Sköndal: www.storaskondal.se
Joe, tack för tipset om stenar som kan vara ett sätt att få med sig naturen hem. Tror även att de kan funka bra i mindfulness och i tankar om vad de bär med sig för historia.